Om en bild

 

Mamma står och gör sig fin. Pappa väntar. Så även jag på min säng i hörnet. Vi skall på fest. Det tycker jag i alla fall. 12 år gammal var jag och hade ny kamera.

Vi har rest ända från Kiruna till Rönne, Bornholm, för en veckas semester. RESO Nordensemester. Det kom en katalog i posten. Varje år. Eftersom vi samlade på öar, så var det Bornholms tur denna gång.

Vi bodde på pensionat. Jag sov i extrasäng. Den var skön, minns jag. Mer av dyschatyp. Så där lite välvd uppåt på mitten. Studsig.

Nu var det dags för välkomstträff, precis som på charterresa. Välkomstträff med middag. Mamma tar på sig sin egen-nysydda klänning, med liten bolero. (Den ligger bredvid pappa på sängen.)

På den lilla byrån ligger min kristallradio, som jag fått i födelsedagspresent denna sommar. Det är den lilla avlånga kartongen. Radion var i plast och formad som en raket. Frekvensväljaren var ett litet kugghjul, som sköt upp raketens frontspröt. Sprötet hade indikatorskala. Radion fungerade med en stålklämma i närmaste värmeelement (antennen), och en sladd till raketen. En liten öronsnäcka. Utan ström, inga batterier. Men den hördes.

Jag tar min bild. Har bett pappa sätta sig just där.

På ett vykort till moster i Luleå skriver jag dagen efter:

"Rönne 11 augusti 1961.
Hej moster Bojan!
Igår var vi på välkomstfest. Det var roligt. Vi fick äta kyckling.
På natten trillade jag ur sängen.

Hälsa mobror Jean.
Alla hälsar.

Hälsningar Bert."