Vi står där och väntar på bussen till Apelviken. Det är något år in på 60-talet. Sommar i Varberg.
Syrrorna hade korgväskor förstås. Det var stort den sommaren. Och Bardot-rutigt. Jeans på grabben, och en beigegul, jättskön tröja, som jag ärvt. Den fick mocca-armbågar så småningom.
Alla tre syskon hade ortopediska trätofflor. Inte från Scholls. De var för dyra. Men en sån där tåvalk fanns det. Snart bodde man in sig i skorna och kunde springa hur mycket som helst, i vilken terräng som helst. Skorna växte ihop med foten. Tills någon "specialist" påstod att man får krokiga tår av sådana skor. Då tog entusiasmen slut. I alla fall hos mina systrar.
Underkjol i tunn skumplast var också en nödvändighet.
Liksom att visa med armen åt vilket håll man skulle svänga med cykeln. Stopptecken förekom också!
Oj, vad vi tyckte att syrran var lik Lill-Babs.
Mycket igenkännig. Jag är ju yngst av tre systrar ..., det var Bardotrutigt och underkjolar även där.
SvaraRaderaObservera cyklisten i bakgrunden. På den tiden kunde folk cykla.
Radera