Det mörka hotet

Innan TV:n fanns gick det urspännande deckar- och rysarserier på radio. Det var en stor händelse när en ny serie med Paul Temple med hustru Steve startade i den enda radiokanalen som fanns.

Efter varje avsnitt samlades vi ungar på gården för att resonera om avsnitten. Jag har ett minne av att serierna gick på somrarna, för det var då man fick gå ut på kvällen. Det var ju ljust hela dygnet.

Det finns ännu avsnitt som jag minns detaljer av, trots att det gått nästan 50 år sedan dess. Till exempel den scen, där Paul och Steve går in i ett hus, och plötsligt slocknar ljuset och det blir becksvart. Fru Steve blir lite skraj och söker sin mans hand för trygghet.
"Usch vad kall du är om handen, Paul"
"Va? Jag håller inte dig i handen"

Ridå, och fortsättning nästa vecka. Du kan tro att det där triggade fantasin.

På höstarna gick också en serie, rätt sent, som hette Mannen i svart. Det var Ulf Palme, som läste skräckhistorier. Lite för avancerade för mig. Jag fattade inte vad det var jag skulle tycka var läskigt.

Men Mannen i Svart var en tillräckligt fantasieggande titel. Den har inspirerat till bilden på mig.