"Jag börjar känna saknad...

... redan när jag på hemresan ser den allra sista skymten av fjällen i backspegeln."

Så beskrev en gammal dam en gång sin längtan till fjällen. Jag kommer inte ihåg vem det var, men det var ett reportage om henne i DN för sisådär 15-20 år sedan. Citatet sitter alltjämt kvar på vår anslagstavla. Lite gulnat.

Hemma igen! Vaknade igår morse i en säng långt uppe på fjället. Från vårt fönster kunde vi se det massiv, där en lavin i lördags tog en 18-årings liv. Just den platsen, den sjön, där han stod när raset kom, är en vackert infattad smaragd rätt nära toppen. Nu istäckt, förstås. Men den nedrasade snöns tryck lär ha slagit hål i isen. Det är krafter man inte förstår.

Efter frukost, packning och en sista våffla med hjortronsylt och grädde, spänner vi på oss våra telemarksskidor och släpper iväg ner mot Björkliden. 9 km nerförsbacke. Vädret blåsigt, molnigt men vackert på sitt sätt. Sedan sex timmar i bil.

Och nu är allt som vanligt igen.
För mig och min lilla familj.
Det kanske inte är så dumt det heller.




Läs mer om olyckan.
Se den utsikt vi hade från vårt rum. Sjön ligger mitt i bild i den kittelformade nischen.
Bilder och artikel från NSD.