Avundsjuk

Storståtlig invigning igår. Minister, kommunpampar, förtroendevalda, och vanligt folk på festligheter i Hermelinsparken. Alla solar sig i Luleå kommuns storsatsning på Gymnasiebyn, som nu är officiellt invigd.

På ett område stort som ett mindre universitet, har det byggts, byggts om, fejats och donats i många år. Luleå lasarett utrymt och ombyggt. Gamla Telialokaler uppsnofsade, Hermelinsskolan har blivit Lärkan. Undrar om gamla Språklådan fått behålla sitt namn. Den byggnad där jag mestadels böjde franska och tyska verb.

Det är stort, kilometerstort, och det är tjusigt. För mer än en halv miljard kronor har drygt tretusen elever här, förmånen att utbilda sig. Valen syns oändliga. Möjligheterna utanför fantasins gränser, nästan.

Som enda gymnasium norr om Dalälven satsar man även på de elever som vill utbilda sig i praktiska ämnen. Den nya lärlingsutbildningen skall testas här.

Det är inte utan att man skulle vilja börja om. Gud, vad jag skulle vara motiverad. Vad hade jag själv att välja på? Jo, efter sexan blev det realskola i tre år. Sedan skulle man välja av den fantastiska menyn på gymnasiet; Latinlinje, Humanistisk linje, Teknisk linje, eller Handelslinje. Den sist nämnda blev mitt val. Med inriktning språk.

Nu kan man välja idrott, frisör, data, ekonomi, drama, mat, estetisk, och så vidare i till synes all oändlighet.

Hoppas eleverna uppskattar det.

Annars tar jag fram rottingen.