Var det allt?

 

Sommaren är slut. Allt är förbi. Vintern är nära. Och inte hann jag måla fönstren på övervåningen. Inte har jag hunnit plocka blåbär. Hyllorna jag skulle fixa är också fortfarande i sina beståndsdelar.

Visst känns det som det gått alldeles för fort?

Färgerna mättas. Vassen blir gul. Himlen lite blåare och molnen går från vitt till rosa.

Om kvällen är klar, blir den ibland kall. Stilla och sval. Jag går ner mot stranden och känner hur havets värme ligger i stråk över stigen. En varm, fuktig pust från vattnet. Den fukt som bygger dagg.

Kvällen skymmer tidigare än vanligt. Man får börja tända lampor inomhus, även om det tar emot. Att gå och lägga sig och läsa favoritboken utan sänglampa är inte längre möjligt.

Apelsinmånen har ännu inte stigit ovan horisonten. Först på tisdag är det tid för den. Den alldeles äkta, stora sensommarmånen.

Augusti.
Det är ju bara augusti!
Den sista sommarmånaden har just börjat.
Men något gnager.
Jag vill ju att juni skall vara kvar.
Några månader till.

Så att jag hinner.