På världskanten

Abiskojokkens kanjon. En orgie av intryck. Färg, form, ljus och ljud. Olika varje gång jag kommer dit. Olika varje gång man blundat och åter öppnar ögonen. Ständigt föränderlig. Ständigt förgänglig. Märkligt beständig. Så skön.

Här kan man gå i timmar.
Eller sätta sig på en klippkant.
Låta tanken flyga fritt.
Med virvlarna i vattnet.
Längs klippväggarna.
Över den ljusa marmorbottnen.
Upp och iväg över Nuoljas sluttningar.

Gratistidningen City skrev i sin recension av Åsa Larssons senaste bok Svart stig;

Intrigen går från exotiska Abisko, till exotiska Uganda.

Jag frågar mig;
Vad är inte exotiskt?
Utanför City.





Andra bloggar om: Åsa Larsson, Svart stig, City, Exotism