Saknade

Nu fylls fruktdiskarna av de godaste av frukter. Svenska äpplen av sorterna Discovery, Katja, Aroma med flera, och favoriten för tillfället, Summerred. Du vet, det där äpplet som man sätter tänderna i och sedan undrar om man har blödande tandkött, eftersom även fruktköttet kan vara lätt rödfärgat närmast skalet. Men vilken smak.

All frukt som mognar långsamt och i svalt klimat i Sverige (Förlåt Skåne, men i de här sammanhangen räknas äver ert klimat till de svala. Jämfört med mellan- och sydeuropeiska är era äpplen, gudomliga.) får en helt enastående arom och sötma. Ju längre norrut, desto bättre smak.

Gröna, däremot är päronen. Alltför gröna.

Minns du de där små, plommonsmå, grågröna och tjockskaliga päronen, som kan kunde glufsa i sig med kärnor och allt. Så goda. De fanns bara en period under höstarna. Hem till oss köptes de i mängd. Och jag åt. Och åt.

Vart har gråpäronen tagit vägen?

Efterlyses härmed.