Förstklassig

Ramlade över ett gammalt skolfoto. Varje höst kom Ulla-Britt Larsson med sin kamera, ställde upp den på sitt stativ och fotograferade. En bestämd dam, som inte fjäskade. Snabbt skulle det gå.

Fröken Hjärtstrand, mina första klasskamrater, min första skolhöst. Platsen var Norra Örnässkolan, Luleå. Året 1956. Året då TV:n kom till Sverige, även om vi i de norra delarna fick vänta fem år till. Ute i världen var det revolt i Ungern och krig i Suez.

Vi bodde på Krongårdsringen. Barnen var många och flera av dem som gick i klassen bodde i samma kvarter. Där finns Janne, som jag haft kontakt med hela livet och till och med jobbat tillsammans med och varit chef för.

Där finns Elisabeth, som jag då och då träffar på. Nu jobbar hon på SAS. Kent arbetade på SVT senast jag träffade honom. Han har inte fluga och hängslen nuförtiden, tror jag.

Berit, som sitter främst och längst ut till vänster var jag kär i. Obesvarat. Lisbet och Elisabet var gårdens bitchar, retades alltid. Carina har jag inte sett på säkert tjugofem år, men härom dagen såg jag hennes föräldrar, ett stiligt par, promenerande på stan. De känner igen mig och vi hälsar alltid på varandra. Carina dansade balett och gjorde mig en gång väldigt besviken, när hon skulle ha uppvisning för oss andra. Och så kom hon.... i trikåer. Förväntningarna var ju balettkjol och tåspetsskor. Hon dömdes ut direkt, av mig. Hoppas jag är förlåten.

Eva med den ljusa jätterosetten var den i klassen som först lärde sig simma. Jag var grymt imponerad.

Undrar var alla andra tagit vägen. Kanske känner du igen någon. Det vore kul om man kunde få veta.