Inget mindre än en stor sensation

Adventstider stundar. Då ljusen skall börja gnistra och glimma. Då elljusstakarna skall blomstra i varje fönster, ställandes adventsljusstaken i skugga. Hos oss är vi ädla och låter mångfalden råda.

Ljusslingor för att pråla med är dock inget för oss. Inga med kulörta, eller blinkande monsterbelysningar, inramade fönster. Ingen lysande tomte på trappen. Ingen skär och gnistrande plastren. Nej, en liten sparsmakad slinga i en för ändamålet högst lämpad gran en bra bit från stugknuten får duga. Efter säsongen slut i vintras, togs slingan aldrig ner. Äh, tänkte vi. Det är ju snart jul igen! Och förresten - Så har jag sett att dom gör i stan också. Och i Nävvjårrk! Så varför inte på Rånlandet?

Igår var det dags att förbereda. Man vill ju kolla. Transformator kopplades in. Sladd drogs ut och täcktes med snö. Slingan justerades, efter att ha dråsat ner en kvistvåning här och där under vår- och höststormar.

Modigt greppar jag den lilla kontakten och för den till den livgivande sladden från huset och trycker till.

Det lyser! Det LYSER! Hela slingan tänds. Alla hundra lampor utom en.

Allt i livet är inte emot mig.


Andra bloggar om: Jul, Advent, Ljusslingor, Frustrationer