Såsigt

Krämig viltskavsgryta med vinbärsgelé. Ja, jag tar väl det då. Fullt medveten om att just benämningen "krämig" betyder potatis och sås, speciellt i kombination med viltskav. Allt är ju krämigt idag, så varför inte. Nu är ju mitt stamställe något för crème de la crème, så jag kände mig helt trygg.

Tjusiga bekanta dök också upp. Där kom M med dotter D och ville göra mig sällskap. Där kom C och ville göra detsamma. H vände snabbt på klacken när han såg att jag satt med en konkurrent till honom. All crème går inte att blanda. På väg ut stötte han ihop med T di L, i hellångt. Crèmefärgat förstås.

Grytan anlände. Den var god. Vild och kryddig, och grädden fanns där.

Såsom stamgäst föräras man förstås inte det vanliga kaffeblasket. Här finns i sanningens och rättvisans namn aldrig något blask. Här har man kaffe som specialitet. Också.
Men jag fick förstås en krämig cappucino, serverad elegant med stjärnmönster på skummet. "Till en stjärna", sade R när han ställde ner koppen framför mig. Och de andra kring bordet skrattade. - Jag vet inte åt vad!

Denna amsterdamskt bleka kopia,
har inget med drycken i texten att göra.

Jag bläddrade förstrött i dagens tidning, medan samtalet pågick omkring mig. Gårdagens stora händelse upptar förstås flera sidor. IKEA öppnade sin blå lada i Haparanda. Vimmelbilder och reportage. Herr Kamprad, allt annat än glamourös, har nog aldrig hört talas om tjusighet och stajling. Han är bara tomtelik. Men defintivt krämare.

Snart var jag tvungen att dra vidare. Som arbetssökande måste man ju stå till marknadens förfogande, både på det ena och andra sättet.

Utanför höll jag nästan på att snubbla på en crèmefärgad vit duva badande i en smältvattenspöl. Det slog mig att pölen nästan såg ut som en latte.

Jag rös och plaskade vidare i blötsnön.