Rädd för tomten har jag aldrig varit. Tvärtom. Jag har alltid uppskattat besöket.Nuförtiden har vi i alla fall frånsagt oss hans instövlande på julaftonskvällen. Vi sköter det så bra själva, och tycker att hans förmåga och kapacitet kan behövas på andra håll.
Även detta år hade klapphögen rätt omfattande mått under trappan till övervåningen. Men som vanligt var den starkt reglerad. Det finns bestämmelser för sådant, här i vildmarken.
Traditionen föreskriver också att alla klappar delas ut, eventuella rim läses och sedan öppnas ett och ett paket laget runt, så att alla ser vad alla får.
Så går det till.
---
Samtidigt vill jag passa på att tacka för alla fina julhälsningar och kommentarer som jag fått, till min bild av blåmesen som vakar över vår bastu. Till Sven vill jag säga att jag inte behövde vänta särskilt länge på blåmesen. Den satte sig just där, av en slump. Egentligen var det en svartmes jag var på jakt efter. Jag hade sett den sätta sig just i den där kvisten gång på gång. Men jag fick tji, och en blåmes istället.
Bejcon hoppas jag har fått svar på sin oroliga fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.