Ingenting är kul

Halsen som ett sår. Huvudet tungt. Brevet till det eftertraktade jobbet går segt. Luleå enda alternativ till SF:s blaha-blaha-utbud går i graven. Ingen bio utan popcornssnöande, hamburgeros och coca-colaslafsande smågrisar längre. Nu är det bara att ta på sig mest ovädrade man har om man vill närma sig Filmstaden. Vilket förmodligen resulterar i att man inte går dit överhuvudtaget.

Det blir väl till att köpa en platt-TV. Dyr (där skulle många trevliga biobesök kunna finansieras istället) och onödig. För vem behöver se Elisabeth Höglund i kolossalformat? Eller töntreklam för tyska karameller med ariskt blonda barn, vackra föräldrar och dubbat tal.

"Film är bäst på bio. Ring och rösta på din favoritfilm och vinn en platt-TV", manade Sissela Kyle lakoniskt under Guldbaggegalan.

Ensam sitter jag här med min kaffekopp och lyssnar på radion, som berättar viktiga saker om att en av Luleå Hockeys spelare är skadad och inte kan vara med i kvällens match. Vojne, vojne.

Inte har jag feber heller.

Nä - Det är bara att gå och lägga sig och dra något gammalt täcke över sig.

Men först skall jag fixa biljetter till Boban Markovic-konserten. Sen skall jag mejla min nyuppiffade ansökan till det där drömjobbet, och träffa deckardrottningarna Åsa Larsson och Mari Jungstedt på Kulturens Hus ikväll, efter att ha tittat på Johan Hagelbäcks russinutställning.

Hm!




Andra bloggar om: Film, Deckare, Konst, Okul