Så har naturen...

.. återigen visat vem som bestämmer. Stormen har för, jag vet inte vilken gång i ordningen, rört till det i sydligaste Sverige. Med tragedier som följd, med problem i samfärdsel, el, teleförbindelser med mera. Vår sårbarhet läggs i dagen.

Men jag kan inte låta bli att fundera över hur en del människor verkar tänka.

Vid en tidigare storm (inte den senaste) intervjuades en yngre kvinna, som bodde i ett nybyggt hus, någonstans i Småland. Det var långt till grannar, och det var långt till stan. Man hade alltså valt att bo just precis sådär avskilt. Av egen fri vilja. Ingen bygger väl frivilligt ett hus ute i skogen utan att ha en önskan att bo där.

Nu var det alltså strömlöst. Familjen klarade sig hyfsat, eftersom det inte var särskilt kallt utomhus. Dessutom var ju huset nybyggt och energisnålt.

"Vi håller värmen med stearinljus. Det går, men det är förstås besvärligt".

Jag häpnar! Hur aningslös får man vara, om man bygger ett hus långt från övrig bebyggelse, utan att installera någon form av extra värmekälla? En öppen spis, en kamin, någonting som kan hjälpa till, när elen faller bort. Ursäkta mig - Men jag tycker det låter helkorkat. Att sedan sitta där och gnälla över att man inte har någon ström, är bara patetiskt. Man kan undra om huset var nybyggt eller om ägarna var nyfödda. De kan ju i varje fall inte ha hört talas om de problem som kan uppstå i områden, dit inte fjärrvärmen når.

Och även vid denna storm, verkar en del vara totalt handfallna.
"Det fanns inga gasolvärmare att låna av Ljungby räddningstjänst. Alla var redan utlånade. Hur skall jag göra nu?"

Men hallå! Köp en gasolvärmare så snart som möjligt. Köp ett litet gaskök. Köp hem några gasoltuber. En sovsäck till var och en i familjen kanske också vore på plats. Hur svårt kan det vara?

Och nästa gång manar jag media. Rapportera inget!
Jag vill inte höra om människans dumhet.
Inte en gång till.



Andra bloggar om: Miljö, Klimat, Sårbarhet, Civilisationshandikapp, Stormen