Mat och sån't

torsdag, februari 01, 2007

Möter henne på Storgatan.

Hon är nyss uppsagd från sitt jobb. Branschkollega till mig. Samma ålder, samma status, dvs snygg, duktig och fräsch.

"Hur är det", frågar jag.
"Ja, man känner ju pressen", svarar hon. "Tror du man får något nytt jobb i den här åldern?"
"Hm, ja man undrar, men hoppas."
"Egentligen tror jag det är enklare för män."
"Jaså", säger jag. "Det har jag inte märkt." Vi skrattar till i samförstånd.
"Jo, jag tror du har mycket större chans än jag."
"Äsch", svarar jag. "Det där är bara nys. Hur är stämningen på jobbet, då?"
"Nä - den är trist. Men det är ju inte så länge kvar."
"Svårt att hålla humöret uppe. Så var det för oss också", sade jag.
"Ja. Och vet du vad det värsta är? Nu har dom anställt 19 personer på ett callcenter. Nybörjare, som skickar upp samtal till oss, när det blir för krångligt. Jag blir så förbannad."
"Det kallas att utnyttja tekniken. IT och avancerad telefoni skulle ju rädda världen en gång. Distansarbete skulle bli modellen".
"Precis - Och det verkar vara det som dom tycker att dom håller på med."
"Visst", säger jag, "så fungerar det när huvudkontor tänker till lite extra. Var finns det callcentret då?"
"I Stockholm förstås. - Vad trodde du?"
"Nä - det var dumt. Jag borde ha förstått. Det är ju där kollektivtrafiken funkar så bra. Det är ju där alla har jättefina bostäder i sjunde hand, 27 kvadrat, med dusch i handfatet."
Hon skrattar. "Så sant."
"Men nu har jag inte tid att stå här längre. Jag skall gå och se om jag kan ta ett jobb", säger jag.
"Ta ett åt mig med!"
"Lovar. Hej!"

Nej - vad var att vänta. Dumheten, provinsialismen, och isolationismen innanför tullarna förnekar sig inte.

Nytänkandet, däremot lyser med sin frånvaro.
Men det är klart.
Det har väl inte nått dit.
Än!
Det är ju bara 16-17 år sedan, som tekniken kom.



Andra bloggar om: ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera.