Mat och sån't

tisdag, februari 06, 2007

Skit i allt

Brukar du rensa golvbrunnen i badrummet? Tycker du att det är kul? Förmodligen inte. Där samlas ju både det ena och det andra. Äckel och rysningar. Man fixar det helst med förbundna ögon och en klädnypa på näsan.

Men varför? Det som ligger där är ju bara hårstrån, lite hudavlagringar, ett och annat mjäll. Och det kommer från dig själv, eller kanske någon närstående, någon du älskar.

Tänk dig en god måltid. Du njuter i fulla drag av den goda renfilén. Den goda såsen sätter pricken över i. En stilla liten rap, en sista slurk vin. Det är din tur att duka av. På tallriken ligger lite rester.

Och redan där händer det. Redan där, börjar det där goda, det där njutbara, helt oförklarligt att förvandlas. Du skulle inte ens komma på idén att börja smaka på det igen. Skrapa ner det i slasken och det blir rent motbjudande, där det ligger. Du skulle inte ens ta i det med fingrarna för att göra rent där nere i den stinkande gropen. Nej, du måste ta till en slaskskrapa, eller en rejäl kludd hushållspapper.

Vad är det som händer, och var?

Smuts heter en nyutkommen bok, som behandlar just denna fråga ur en mer filosofisk aspekt. Den är skriven av Olli Lagerspetz, filosof, och recenseras i dagens DN. Filosofi och humor i skön blandning.

Som en tanke startar samma tidning en artikelserie om sopor. Också det idag. Där dras skräpet vi slänger upp på en global nivå. Det vi slänger kanske inte ses som sopor i en annan del av världen.

Jag kan bara konstatera, efter att ha läst dessa båda artiklar och hört några inslag om vårt avfall i radio och TV, att skit är inne.

"Men kan en snorkråka någonsin vara rumsren", frågar radioreportern.
"Jodå - Om du bara drar in den."

Skäms inte över skiten.
Städa inte.

Det är ändå bara i hjärnan det sitter.



Artiklarna i DN:
Ingen kommer undan smutsen.
Vår vilja att slänga bort börjar lukta illa.

Andra bloggar om: , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera.