Mat och sån't

torsdag, mars 08, 2007

Djupdykning

En duns i brevlådan. En snygg broschyr. Dyr och glansig. Den kommer från en känd klädproducent, som börjar på G och slutar på T. Tjusiga damer och stiliga herrar fyller sidorna.

Det finns en ny trend, som skall föra klädindustrin till att bli ekologisk och miljövänlig. Det är den långt ifrån idag. Den här broschyren försöker i alla fall ge sken av det. Som ankare fungerar Jean-Michel Costeau. Känns namnet igen? Han är son till en legendarisk havsforskare och filmare som hette Jaques-Yves Costeau.

"Den tysta världen" var en film vars titel triggade min fantasi, när den dök upp på biograferna hösten 1956. Upphovsmannen var nämnde Jaques-Yves Costeau. Oj vad jag önskade att jag skulle få se den. Men bio var rätt lyxigt för en familj på fem personer och en försörjare, så utsikterna var väl inte så goda. Men drömmen gick i uppfyllelse.

Pappa var journalist på NSD. Redaktionslokalerna låg i samma hus som biografen Forellen. En kväll fick jag följa med till pappas jobb. Han hade nämligen fixat så att jag skulle få se filmen. Men inte på vanligt sätt. Jag fick se den från biografens maskinrum. Då blev det ju ännu mer spännande. Men jag njöt, där jag satt vid sidan om en gigantisk projektor med enorma filmhjul och tittade ut genom en liten glasruta. Jag minns ännu lukten där. Det luktade bakelit och säkert något från de starka projektorlamporna som tydligen var mycket varma. Koltrådslampor har jag förstått.

Filmen var förstås en stor upplevelse. Jag hade ju inget att jämföra med. Sju år gammal, ingen TV existerade. Vad kunde man veta? Men jag hade massor att berätta i skolan nästa dag. Jag var den ende i klassen, som hade sett den.

Broschyren som så förföriskt fick mig att minnas visar Costeau jr tillsammans med sina nu vuxna barn, i båtar, på stränder och i vatten. De för sin förfaders arv vidare. Klädmärket ger därmed sken av att vara ansvarstagande och miljömedvetet. De berättar också att de stödjer arbetet i Costeaus organisation Ocean Futures Society. Huruvida man tillverkar sina kläder på ett ekologiskt och framtidsbevarande sätt, framgår inte. Men det är snyggt och skapar ett visst förtroende.

Tänk bara, vad tjusig jag kommer att vara.
I deras rosa piké.
När jag kliver upp ur vattnet.
På Rånefjärdens strand.
Something to dive for.

*****






PS. Undrar om broschyren går att slänga i pappersåtervinningen? Den ser inte ut så.

Läs mer om Ocean Futures Society.

Andra bloggar om: , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera.