Från vandrande pinne till ormmänniska

Har du tänkt på hur du bär dig åt innan du somnar?
Så här är det för mig: Glasögon av. Läggs på boken. Tassar upp och öppnar balkongdörren. Kryper ner under täcket. Lägger mig på vänster sida med benen lite krökta. Två kuddar under huvudet, en mjuk plus en så kallad nackkudde (en sådan där med valk längs ena sidan). Trettio sekunder senare sover jag. Ibland. Så var det med det!

Men det finns ju andra tillfällen. Vänster sida duger plötsligt inte. Vänder till höger. Sträcker ut ett ben. Aj vad kallt nere vid fotändan. Drar upp benet igen. Känner mig hoptryckt och måste sträcka mig. Framstupa sidoläge lär ju vara bra. Ena armen bakom ryggen, den andra under kudden. Ett krokigt, ett rakt ben. Skönt! För högt under huvudet; jag bryter nacken. Därför tar jag bort en kudde. Nu! .... Nä! Någon ligger och blåser mig i ansiktet hela tiden. Vänder mig. Framstupa sidoläge åt andra hållet. Äntligen!

Äsch! Ett veck i underlakanet. Sträcker ut det. Lägger mig på rygg. Tar tillbaka den andra kudden. Somnar. Till slut. Av utmattning.

På morgonen. Klockan ringer. Du sträcker ut en arm och trycker på snoozeknappen. Somnar om med armen kvar på nattduksbordet, och huvudet vridet i en ställning, som räddningstjänsten skulle såga upp biltak för. Klockan ringer igen. Trycker av en gång till. Vänder mig och hamnar på mage med båda armarna längs sidorna och ansiktet nästan rakt ner i kudden. Kan inte andas. Spelar ingen roll. Somnar om. Dreglar i kudden. Klockan ringer för tredje gången och jag inser att jag måste stiga upp.

Men det är ju så skööööööööönt i sängen. Kan ligga hursomhelst. Stå på huvudet. Kuddar? - Vadå. Behövs väl inte! Halvsitta. Fötterna utanför täcket. Kallt men härligt. Sätter mig på sängkanten.
Somnar.

Vaknar när jag "rinner" ner från sängen och landar på det kalla golvet vid den öppna balkongdörren.
Okej!
Jag ger mig!

Andra bloggar om: Sömn, Säng