Brytningstid

Havsisen möter mig med kall, iskall nordan. Tårarna rinner och det är inte njutbart. Jag viker av upp mot berget istället och finner härliga torra klipphällar, med vrestallar och renlav.

Ett gammalt fältspatbrott gäckar fantasin. Här kunde Annika lägga ett lik. En bit längre bort har någon i verkligheten mött sitt öde. En snabb okulärbesiktning av omgivningen ger vid handen att det rör sig om en ren.

Marken glimmar av olika mineraler. Här i trakten finns också gamla marmorbrott, och här och var finner jag svart turmalin och bergkristall.

I nästan två timmar blir jag strövande här på berget. Nordanvinden når inte hit. Berget är torrt och varmt och jag sätter mig en stund i solen. En korp, svart som svartaste svart korpar sin mystiska sång i motvinden där ovanför mig. De verkar alltid ha så kul, korparna.

En sådan skall jag bli.
I nästa liv.









*****