Få se nu....

Sitter och lunchpratar med grafikerMicke. Jag kallar honom så i brist på annat. Vet inte vad han heter mer än Mikael. Var han jobbar vet jag också. Om ditten och datten snackar vi. Kommenterar det mesta värt att kommentera här i livet. Det har bara blivit så. Lunchkompisar, stammisar emellan.

Det blir lätt rätt länge man sitter där. Förlorar sig i en diskussion. Världsläget är inte avhandlat på en kvart.

"Avhandlat" borde däremot en del annat vara. Jisses - Jag hade ju en lista hemma med grejer jag skulle fixa under lunchen. Men vad var det? Viktigt vet jag.

"Mat? Systemet? Nya skor?" Micke slänger ut en del ledtrådar, eller garnstumpar i hopp om att jag skall nysta upp vad det gäller.

"Nej", säger jag. "Det var viktigt! Viktigt, wiktigt, whiktigt... Whiskyglas! Eureka!"

"Grattis, från djupet av mitt hjärta", säger Micke och bugar.

"Å så var'e tandtråd och hudkräm." Se där, alla tre grejer på plats.
Slurpar i mig sista kaffeskvätten, och sen iväg.

Tio minuter senare vinglar jag iväg mot jobbet, med kassen på styret. Kryssar mellan examensyra tjejer i ovant höga klackar och ungherrar i första kostymen. Blombuketter. Föräldrar på stan. Massor. Jag tänker att de nog borde finnas här lite mer under andra tider på dygnet också.

Anländer lyckligt till jobbet.
Glasen hela.
Man har ju hjälm.
*****