För tre veckor sedan gick jag längs stranden vid Rånefjärden. Då låg ännu landkallen rätt tjock och höll för mig. Landkallen är den del av havsisen, som blir kvar på stränderna, långt efter det att havet ligger öppet.
Idag, tre veckor senare, blommar det på samma ställe. Tio dagars slösande sol har gjort verkan. Nu går det undan. Mellan hägg och syren är oftast utan "mellan" här i Norrbotten. Allt sker samtidigt! Ljuset, det ständiga ljuset, får växtligheten att fullkomligt tappa sansen.
Det gäller att ta vara på den tiden.
Att lägga den i en särskild liten hjärnvindling.
För den är skön att ta fram, nu och då.
Särskilt då.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.