Mat och sån't

tisdag, augusti 14, 2007

Baksidan

Tidens tand påverkar förstås vår fjällvärld. Sakta, oändligt sakta, bryts den ner genom erosion. Vatten, is och vindar samverkar och slipar bergen, eller spränger klippor.

Tidens anda, är en annan faktor som påverkar. Tyvärr.

Snabba och häftiga aktiviteter drar mer och mer besökare. Prestation blir huvudsyftet med vistelsen. Snabbast upp på värsta toppen är det som räknas. Häromdagen berättas i lokalpressen om två ”vandrare” som på 13 timmar ”gjorde sträckan” Nikkaloukta – Abisko. Det är ungefär 10 mil. Jag frågar mig; vad upplevde de, mer än en rekordnotering?

Extrem”sportare” samlas i Riksgränsen varje vår, för att göra upp om vem som våghalsigast kan ta sig ner för en beryktad sluttning på Norddalsfjellet. På skidor över snöfält och klippor. Evenemanget samlar också publik, ofta en samling likasinnade entusiaster. De använder naturen som redskap. Inget annat. Rent egoistiskt, dessutom. Utan tanke på att andra intresserade vistas på samma plats under andra tider på året.

Nedanför den aktuella branten ligger nu ett mindre berg av aluminiumburkar. Red Bull. Energidryck för superidrottare.

Vi såg ett femtiotal burkar utströdda på åskådarplats. Observera att detta är på allmän, statlig mark.

Jag uppmanar inte Hotell Riksgränsen att skicka ut städpatruller. Jag kräver det! Och jag förväntar mig också en rapport om när det är fixat. Det är rätt troligt där, som burkarna är köpta.

Samtidigt vädjar jag till de så kallade extremåkarna:
Träna hjärnan till nästa år.
Det kan behövas.



*****


Andra bloggar om: , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera.