Mat och sån't

tisdag, november 27, 2007

Det var på 9700 meters höjd...

.. när jag satt och åt frukost i morse, med Umeå glimmande i mörkret därunder mig, som jag märkte det. Irriterande. Det inträffar då och då och särskilt kring jultid. Inte för att det har samband med julen egentligen. Det skulle kunna inträffa vilken tid som helst på året. Om jag hade andra vanor. Men det är ju det där med polkagrisarna.

Någon gång, när jag inte riktigt kan acceptera den vanliga orsaken, mest för att det just inte är jul, men samma sak händer ändå, brukar jag koppla ihop det med en förestående förkylning. Nej - inte nu! Den kommer olämpligt. Bort, bort!

Som om det inte räcker att sadlarna på näsan, är alldeles för smala. De gör ont. "Som stilettklackar", skulle min optiker säga, när jag besökte henne på eftermiddagen tillbaka i Luleå igen, efter förmiddagsmötet hos SAS i Stockholm. Nya glasögon sedan igår och nu tryckte de rent infernaliskt in i näsroten. Plus polkagriseffekten, alltså.

Nu var det müslin, som uppmärksammade mig på det. Den var krispig. Väldigt krispig. Hård, rentav. En oförsiktig mumsning och där var det.

Jag har ont i räfflorna!

Du vet, de där märkliga broskbildningarna, som finns längst fram i gommen, precis innan- och ovanför den övre tandraden. Ett litet oskyldigt müslikorn råkade skrapa emot. Och så var det kört. Dagens alla måltider och fikaraster förstörda.

Och inte blir det tal om en enda liten polkagris heller.

Fast det är klart - Det är ju inte jul ännu.
Kanske hinner man lägga in sig och operera bort dem till dess. Räfflorna.

För vad har man dem till? Varför finns de?

*****

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera.