Framme vid stugan...

.. bär vi in våra saker från bilen. Maten, helgens goda bok, och veckans olästa tidningar. Tänder en brasa, och en hel del ljus. Drar på elementen för att få lite fart på värmen. Det är bara 5 grader inne och det ryker ur munnen. Maten förbereds.

Vännerna i skogen måste också få sitt. Jag går ut och kollar hur det står till i frö- automaterna. Tomma! Inte ett frö kvar. 25 kilo har redan gått åt i höst. Går där i mörkret med pannlampan och märker snart att jag inte är ensam. En skugga stryker förbi och försvinner. Men snart kommer den tillbaka. Närmar sig försiktigt. Sätter sig ner. Lugn och stilla och iakttar.

Jag kliver upp på bron tar kvasten och sopar av snön från skorna och går in. Tar av mig dunvästen och fleecetröjan. Slänger en blick ut genom dörrfönstret. Där står räven och tittar in, men intresserar sig snart för sopborsten där ute istället. Som om den ville kolla att lukten av mina skor var den rätta. Den slänger en blick in genom dörrfönstret. "Nu har de kommit. Jag känner igen dem. Allt är lugnt", ser den ut att tänka, och lommar ut i mörkret.


*****