Blå timmen

Solen har gått ner.
Jag går ut i den nyfallna snön, ner till havet.
Det är 20 minusgrader, helt stilla, helt tyst.
Jag törs nästan inte andas, för att inte störa.

Ljuset är det blåaste man kan tänka sig.
Här och där finns stänk av en varm ton,
ett återsken från ett molnstråk,
eller från lampan i fönstret.

Där har ekorren tagit ett skutt,
kanske för att söka nattskydd under huset,
kanske bara på förbifärd.

Snart stampar jag av mig snön på bron.
Och stiger in i värmen.

En stund senare ljuder Buddha Bar V ur högtalarna.
Bäst att börja med maten.

Lördagkväll.



*****