Rånlandet, trettondagsafton

Ut till stugan i går eftermiddag. Jo, jag tog en timme ledigt. Den jag missade i förrgår. Skön kväll, medan Tulikivin sprakar och värmen stiger från +8 till dräglig rumstemperatur. Vi har värmen nerställd under veckan. Det finns ju fleece.

När jag gosat ner mig i sängen för natten och precis är på väg att somna, är det något som säger "boink" i huvudet och jag blir klarvaken. Stängde jag ladadörren? Låste jag? Nej inget minne finns upphakat någonstans i hjärnan, som nu jobbar för högtryck. Det är bara att kliva upp ur sängvärmen, stiga i tofflorna och morgonrocken och leta rätt på handstrålkastaren. Skickar ut en stråle i mörkret. Jaha - Där står ladadörren på vid gavel. Den slår lite i vinden. Det är bara att traska ut över den ishala gården och fixa det. I tofflor, morgonrock, mörker och blåst är det ett äventyr.

Nåväl. Det går bra och snart ligger jag och trynar igen.

Sover länge. Det behövs tydligen. Radion åker på kvart över sex. Sedan är vi medvetslösa till klockan nio. Inget har vi hört.

Min frukostmorgon. Hämtar ved på verandan. Där har en liten svartmes mött sitt öde. En bruten nacke, efter att ha flugit in i ett fönster. Många är de liv vi räddat på småfåglar som har för bråttom. Men den här var definitivt avliden och fick sin sista vila under en tät gran lite senare på förmiddagen.

Den låga solen stryker över havsisarna, som kvider och råmar av den ständiga rörelsen från kraftiga sydvindar. Den fryser och bryts upp, fryser igen, och bryts upp. Och närmast land kommer vatten upp och ställer isblock på högkant. Det är omöjligt att ta sig ut, om man nu skulle vilja prova skridskor (som jag inte har). Än mindre är det skidföre.

Allt är bara märkligt. Det är andra året i rad som havsisen beter sig på det här viset. Normalt skulle vi kunna spänna på oss skidorna utanför dörren och glida nerför backen och ut på havet, så här års.

Där i backen ner mot stranden ligger nu kajakerna, uppallade i sina pressenningar. Normalt nästan övertäckta med snö. I år bara pudrade.

Nu får det bli en skogspromenad istället. För att göra rätt för eftermiddagsfikat, med saffranskrans och rånepepparkakor.

Sedan är det bara att börja fundera på vad det skall bli till middag.



*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Klimat, Snö