Mat och sån't

fredag, februari 08, 2008

Arbetslös fredag

Upp halv sju. Fixar frukost. Läser morgontidningarna. Sambon iväg till jobbet. Tar en dusch. Läser några bloggar, kommenterar och svarar på några hos mig själv (sådant måste man bara göra. Hm hm!)

Iväg vid niotiden. Strålande vinterväder. 2-3 grader kallt (Alldeles för varmt, alltså.), men härlig luft, blå himmel och solsken.

Informationsmöte Bas, som byråkratspråket manar till. Ett femtiotal i samma position som jag. Unga, gamla, glada, småsura, trötta och pigga om vartannat. Leif gör sitt bästa för att lätta upp stämningen. Men det mesta faller platt till marken. Egentligen skulle jag inte behöva gå på detta, men min handledare tyckte ändå att det kunde ha kommit några nyheter värda att lägga på minnet, sedan sist. Nix. Allt var skåpmat.

Färdig lagom till lunch, som vanligt på Roasters. Ägare Roger, en glad engelsman, gjorde mig sällskap. Vi snackade glasögon (Han har just blivit så gammal.), stugbyggen och fjäll. Alltså en hel del gemensamma intressen. Min lax på ljummen grönsaksbädd, slinker ner lätt. Gott. Roger sticker iväg och jobbar. Inte på restaurangen. Han äger den bara.

Jag iväg till Systemet. Köper några fynd. Springer på en pappaledig man, med barn på axlarna, som glatt skriker: "Är det där bolaget", och pekar på Åhléns. Inte så pjåkigt ändå, eftersom Systemet ligger i bottenvåningen på det huset. "Ja", säger pappan. "Det där är bolaget. Nu vet du." Han skrattar lite urskuldande mot mig.

Hem med påsarna och sedan ut igen. Mat för helgen. Grönsaker, sallad, fänkål, rotselleri, Sambal, grädde, creme fraiche, stenbitsrom, kokt gårdsskinka, frukt, glass, turkisk youghurt. Jaha! 318 spänn. Som hittat.

Hemåt. Ställer in kassarna. Ner i soprummet med kompostpåsen. Fyller vattendunkar till bilen. Vår pumpstation ute i stugan blev saboterad härom helgen. Någon idiot hade öppnat dörren och lämnat den öppen just de där dygnen då vi hade vinter här. Minus 20 och vattenpumpar, går inte ihop. Manuellt vatten från stan, alltså. 60 liter får räcka. Nu lär väl pumpstationen vara igång igen. Men man vet aldrig.

Ja, det är ett väldans liv och kiv att stå till arbetsmarknadens förfogande. Men saker är på gång........

*****


Andra bloggar om:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera.