Mat och sån't

fredag, mars 21, 2008

Kring frukostbordet

Långfredag. När man var barn var detta nog den tristaste dagen på hela året. Allt var stängt. Radion (TV fanns inte) gick i sömngångartakt och de flesta aktiviteter var uteslutna.

Nu sitter vi här i stugan. Långfredag innebär förstås långfrukost. Mamma är med. Vi pratar om ditt och datt. Ser solen glittra i snön utanför och skämtar om våra systrar och bröder i Götaland. Skall vi skicka filtar, tält, konserver? Tänker på farbror Inge, som rest från Öjebyn till Kalmar och dottern där, för att möta våren. Johoppsan!
-----

Mamma berättar om när hon mötte en "gubbe" när hon var på väg till affären för att handla:

- Men, har du inga handskar. Det är ju kallt, sa gubben.
- Äsch, sa mamma. Inte är det så kallt. Jag har nästan aldrig handskar.
- Det bör man ha när man är i vår ålder, sa gubben.
- I vår ålder???
- Ja, vi är väl lika gamla du och jag, framhärdade gubben.
- Hur gammal är du då, frågar mamma
- Ja, jag är 83.
- Och jag är nittitre, sa mamma.
- Å jäklar. Då ska du ha dubbla vantar, sa gubben.
-----


Efter äppelgröten serveras the.

- Vad är det för the, frågar mamma.
- Svart. Russian Earl Grey, säger jag och hämtar påsen, så att hon får se hur den ser ut.
- Jaha. Lipton's, sa hon.
- Jo.
...
- Förresten, säger jag. Kommer du ihåg Lajptons?
- Klart jag gör, säger mamma.

Det var tokroliga faster, som introducerade Lajptons i släkten. På vårvintern, när det bar iväg med tåget upp till fjälls, för en vecka i solen hade hon alltid Lajptons i en thermos. Det var alltid så mysigt där i tågkupén. Höga förväntningar på en härlig fjällvecka. Glatt och trevligt.

På den tiden var restaurangvagnen alldeles för dyr att besöka för en trebarnsfamilj, som levde på en journalistlön. Och inte tjänade fasters brevbärarfamilj mer. Det var matsäck som gällde. Inte tänkte man särskilt på det. Choklad och hårdbrödmacka med lätt svettig falukorv satt gott. Kaffe till föräldrarna. Och sen, efteråt, åkte Lajptonstermosen fram.

Och stämningen steg vartefter resan fortsatte. Alla utom barnen lät sig väl smaka. Farbror konduktören kom och klippte biljetterna och anade inget. Tänkte nog bara att det var en glad och rolig liten grupp i den där kupén.

Alkoholförbud rådde ombord på alla tåg. Man kunde minsann bli avkastad i Sjisjka, eller någon annan liten station, om man ertappades.

Lajptons. Det var fifty-fifty hett vatten, socker och svartvinbärsbrännvin. En vintoddy, innan vinet var "inne". Visst förstod konduktören ibland vad som doftade i den där kupén. Men det sköttes ju så snyggt.

Det var ju bara en thermos med Lajptons.
---


Och solen den skiner!

*****


Andra bloggar om: , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera.