Det finns folk...

.. som byter mobiltelefon flera gånger per år. Bara för att ha det senaste. Bara för att glänsa. Bara för lekens skull.

Och jag förundras. För jag tycker minsann det är jobbigt. Nya inställningar, nya menyer och nya handgrepp. Dessutom tappade jag ju bort min kalender. Den som påminner mig om när nära och kära och de som finns därbortom, till exempel fyller år. Jag har aktivt använt den utmärkta funktionen att bli påmind om ett och annat, som inte låter sig påminnas på annat sätt. Det har varit bra!

Ett och annat sms och några telefonsamtal då och då. Det är vad den används till. Radio finns också, förstås. Bra att ha ibland. Men sedan finns allt det där andra. En usel kamera, musikspelare, spel, e-post, internet. Allt för att lura av en ett icke föraktfullt belopp varje månad. Men det går jag inte på.

Men min gamla telefon höll på att gå hädan. Bara en sådan sak som att den inte gick att stänga av. Strömbrytaren pajade helt enkelt. En naturlig följd blir förstås att batteriet tog slut rätt snabbt. Det var ju lika gammalt som själva telefonen.

Så nu har jag i alla fall bytt. Jag kunde inte låta bli. Den gavs mig. Gångna helg ägnades till del av intensiv- studium av bruksanvisning och kryssande bland menyer. Bestämma signal, displäjens utseende med flera mycket viktiga saker.

Rätt snart var den förstås driftsklar.

Inte en enda människa har ringt.

Men den är snygg.
Skitsnygg!

*****


Andra bloggar om: Mobiltelefoner