Oj vad det yvs...

... och hajpas runt Lars Norén i dessa dagar. Skulle jag samla alla länkar till de tidningar där jag har mött hans blick den senaste veckan, skulle jag fylla halva den här bloggposten. Han har ju bevars kommit ut med en bok. 1700 sidor anteckningar. Och Sverige bävar!

"Dagboken som skakar kultursverige", utropar bästa och mest sansade tidskriften i landet i riktig kvällspresstil. Bu till tidningen VI. Ett klarvertramp.

Den där boken har förstås "alla" redan läst. Alla av betydelse, vill säga. Vilket bestäms av dem själva - Ja, vilka som är betydande här i världen, menar jag.

Bloggar har ju alltid setts på, lite över axeln av detta etablissemang. Man hör om hur kreti och pleti skriver om vad som helst och mestadels dåligt, tråkigt och utan någon som helst betydelse. En viss "trampad på tårna"-, eller "intrång i någon annans vardagsrum"-känsla har jag tyckt mig kunna ana. Vi bloggare tassar närmare.

Men nu höjs Norén till skyarna. Boken är skriven på "bloggmaner". Oj, så genialt!

Jag har väl inget emot Lars Norén. Har sett några av hans tidigare uppsättningar. Bra har det oftast varit. Men på senare år har jag skolkat. Det har blivit lite för abstrakt, för sökt. Och då ledsnar jag.

Det är då de där "av betydelse" börjar brodera. Korsstygn, kråkspark och rosengång. Läser man deras recensioner begriper man stort sett noll. Och någonstans tror jag att recensenterna inte heller fattar.
Men det är fint och belevat.

Och betydelsefullt.

*****


Andra bloggar om: Lars Norén, Kultursverige, Recensioner, Hajp, Luft, Bloggar