Fredagkväll

- Skall du inte ha ett glas vin?
Tjejerna på jobbet försöker hålla mig kvar. Övertid. Hm!!!
Men jag är principfast.
- Nejtack. Jag skall köra ut till stugan.

Visst är det lite frestande att stanna en stund med gänget. De skall senare ut på en aww och bio. Men jag känner att det får vara denna gång. Jag vet nämligen att det blir fler chanser.

Fredagens middag dukas ute vid grillplatsen. Här upptäcker jag vad tystnaden egentligen består av. Medan laxen fräser på grillen och vi tar en whisky och norrbottniska mandelpotatischips (Världens godaste, på allvar! Vi köper aldrig några andra.), är luften full av ljud. Koltrastsång, orrspel, lövsångardrill och morkulleorrrrrp, beledsagat av musik från den närmaste skärgårsön. Luften är ljum och fullständigt stilla. Havet blankt. Storskraken simmar förbi. Laxdoft från grillen.

Fredagkväll.


*****


Andra bloggar om: Fredag, Råneå skärgård, Luleå skärgård, Mat

Luleå 30 maj, lunchtid

Ja'se dessa tysta och inbundna norrbottningar...!

*****


Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten

Hur står det till

Håller gamla Sverige på att förfalla? Snart kan jag inte tro annat. Jag vill i alla fall inte slå mig för bröstet och säga "vi är bäst" i särskilt många sammanhang längre.

Här följer några talande exempel från den senaste tiden:

• Det uppmärksammade Engla-mordet hade kanske kunnat undvikas. Det har nu framkommit. Polisen borde ha ingripit mot mördaren tidigare. De hade tips.
• Oskarshamnspolisen skickar bevismaterial med vanlig post.
  
• Oskarshamns kärnkraftverk har ingen inpasseringsbevakning nattetid! Jag häpnar.
• Svenska fastighetsägare kan lätt bli av med sin äganderätt genom "kapning" av lagfarten. Ansvarig myndighet verkar rycka på axlarna. JK verkar också ryggradslös.
• Svenska häkten klarar inte att hålla liv i intagna med dokumenterad benägenhet för självmord.
• 100 länder har skrivit på en överenskommelse om förbud mot klusterbomber. Sverige tillverkar en del av dem, och vill egentligen inte vara med på ett förbud.
  
  

Kanske börjar det bli dags för kvalitetssäkring, enligt de modeller som råder i stora delar av näringslivet. En ISO-certifiering kanske. Eller kanske bara en kurs i sunt förnuft.

Vad nu det är.
I vilket fall verkar det vara en bristvara.

*****

Andra bloggar om: Sverige

Läs mer i DN, SvD, om klusterbomber.

Luleå 28 maj kl 22.32.

Plötsligt hör jag hur kavalleriet kommer dundrande nere på gatan. Huset skakar och det blir omöjligt att höra TV:n.











Jaså - Det var bara några nyss anlända konferens- gäster, som irrade omkring och letade sitt hotell. Alla med varsin rullväska.
*****

Och jag förstår....

... att det du nu längtar till mest av allt, är att få kommentera.

Men si - Det går inte. Kommentarsfunktionen är kaputt.
Felsökning pågår.

*****


Uppdatering, cirka 17 sekunder efter att detta inlägg gjordes: Nu funkar det. Det är oftast enklaste receptet.
Det är samma sak på jobbet:
- Kolla här! Varför går det inte att flytta den här posten?
- Hur gör du då?
- Så här!

Och så visar man EXXXXAKKKT som man gjorde förut.
Självklart funkar det.

Uppdatering, cirka 1 minut och 49 sekunder efter ursprungsinlägget: Nu funkar det inte.

Jag ger upp.

Nej...

.. jag är inte imponerad.

[Varmt väder lockar fram stora (åtminstone ljudmässigt) leksaker till små, små män.]
*****

Luleå 27 maj, kl 21.42 - 22.17. Vårkväll.

*****


Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Vår

Semlorna kommer snart

Hur vill vi leva våra liv egentligen? Vart håller vi på att barka hän? (Kan man skriva så, eller är det bara "det" som kan barka hän?) Många frågetecken blev det.

När jag då och då läser igenom evenemangs- och nöjesannonserna, tappar jag bara lusten. "Nu släpps biljetterna till Tina Turners comeback. Globen 23 mars 2009." Visserligen ett fiktivt exempel. Men det finns många liknande. Halvårsvis i förväg, skall man bestämma om man vill gå på konsert en viss kväll. Hur klarar folk sådant? Jag gör det inte och kommer alltså inte iväg.

Att gå och längta efter något i framtiden kan vara förödande för livet fram till dess. För det första lär tiden gå fortare om man lever efter den principen. Att snabba på livet, är inget för mig. Snarare tvärtom. Jag vill sega ut på det så länge som möjligt. Inte har jag tråkigare för det.

Resebroschyrerna för nästa vinter är redan ute och rätt välbokade. När jag var ung kom de ut i september. Det gick bra det också.

Igår läste jag i DN om att "nu gäller det att raska på, annars kanske du blir utan". Det gällde julbordet. Det är snart fullbokat på vissa näringsställen.

Nå - Då får det vara för mig.

*****


Andra bloggar om: Bråttom, Flykt, Framtid, Lugn, Eftertanke

Kolla..

.. vad jag har fått...... eh...köpa!

22 år. Så länge har mina gamla fjällkängor hängt med. Men nu är de förtjänta av pension. De orkar inte längre stå emot. Klarar inte vassa stenar, kalla vad. Inte heller kommer de att få uppleva mjuka fjällhedar, känna mossan kittla i sulmönstret, glatt hoppa på stenblock, eller stå och torka i den varma fjällsolen utanför tältet.

Jag måste ta bort dem. Snyft! Hur gör man? En spruta hos skomakaren, eller? Och sedan till återvinningen. Säkert går delar av dem att använda till något nyttigt. Mina fjällkängor har skrivit på. Ja, donationsmedgivandet alltså.

De nya står där och bara väntar. Darrar ivrigt. Vill komma iväg. Jag har inte haft hjärta att visa dem för mina gamla trotjänare. Det vore alltför grymt.

Nu väntar insko(l)ning, innan det riktiga eldprovet kommer framåt höstkanten.

Undrar om de tänker hänga med i 22 år.
Tills jag blir 81.
Tja...?

Den som får se, lever.

*****

Torka

Här råder inspirationsbrist. Jo - Jag vet att det går över. Men det är så trist, när det vid några enstaka tillfällen händer. Visst har jag haft en fin helg. Vädret har varit bra. Jag har varit i stugan. Grejat och jobbat ute på tomten. Gått ner till stranden och tittat ut över vattnet. Ätit gott och förfasat mig över Melodifestivalen.

Men allt det där är ju totalt ointressant. Så det berättar jag inte om.

Det enda jag helst vill göra nu, om jag finge, är att få träffa en burmageneral och högaktningsfullt spotta honom i ansiktet. Eller ge honom en rejäl käftsmäll, så att han vaknar till och inser att det är allvar nu.

Trots att jag är emot våld, så tror jag det är det enda som hjälper.

*****


Andra bloggar om: Torka, Burma, Frustration

Biprodukt

Uppföljning är viktig. Alltså måste jag här redovisa hur det gick.

Jotack! Vildjästen jobbade på bra. Experimentet fortskred och blev till slut en urgod limpa.

De jästa aprikoserna fick också komma i tjänst. Hackade och nerblandade i sockerkakssmeten.

Det smakar savaräng. Mmmmmmmmmmmm!




*****

Tyskland...

.. måste ha köpt noterna på någon överskottsrea på Rusta.

Men bra gjort!
Att hitta de absolut sista fyra personerna bland sina 83 miljoner invånare som inte kan ta en enda ton är att betrakta som en bedrift.
*****


Andra bloggar om: Eurovisionsschlagerfestivalen, Melodifestivalen, Spektakel, Serbien, Belgrad, Perelli, Charlotte Perelli, Hero

Vad är detta.

Bland de vilda växter som gått i blom här i trakten, finns denna sparsmakde skönhet i chockladbrunt och vaniljgult. Står bland blåbärs- och lingontuvorna på vår tomt.

Ganska vanlig.
Sällan observerad.

Heter som en sjukdom.

Orättvist, tycker jag.

Jag har fel. Den heter något helt annat än jag tänkte.
Men vad?

*****

Varför, varför...

.. lägger kamerabatteriet av precis, när jag med andan i halsen rusat ner till stranden för att fotografera sälen som leker 10-15 meter ut i vattnet? Precis exakt, när jag fick in skärpan. Just på hundradelen av den sekund, när jag skulle trycka av.

Snopet fick vi se den simma iväg utom synhåll.

Livet har sina strider.

*****

Snälla nån

Det heter öppenhjäRTIG.
Inget annat!
*****

Försiktigt

Med stor tvekan har nu våren tagit ett steg framåt. Ljuset har funnits länge. Solen går nästan inte ned. Men värmen har dröjt. Eller vänt om, efter ett kort besök i början av maj.

Nu smyger den sig på igen. Sakta, sakta. Nästan ödmjukt. Vi som är vana vid explosion. En hejdundrande entré. Vi får i år se våren titta fram bakom ridån. Kanske för att kolla om publiken har kommit.

Jo - Vi är här.
Låt föreställningen börja!

*****

Mansförtryck

- Vad pratar ni om?
- Vi pratar om mensvärk, Bert. Har du något att tillföra?

*****

Märkeliga saker hända

Hur kommer det sig, att folk struntar i, eller åtminstone klagar på TV-licensen? Men att köpa en box och betala för reklamkanaler... Det går bra! Först betalar vi genom att vi köper varorna som annonseras. Sedan betalar vi för att få se annonserna. Kommersiell TV är inte gratis.

Jag tycker gnället över TV-licensen är en gåta.

I det bostadsområde där min mamma bor, har man nu beslutat att strypa kanalåtgången för hyresgästerna. Ett minimum av kanaler erbjuds kostnadsfritt, dvs SVT och TV4. Min mamma tittar förstås rätt mycket på TV. Den är ett sällskap för en 93-åring. Hon har sina favoriter även i det kommersiella utbudet.

Nu skall hon, med sin magra pension tvingas att köpa en box, som ger sex ytterligare valmöjligheter. Ingen av dessa kanaler intresserar. Och jag håller med - Det är skräp. Rent skräp! Vill hon sedan ha någon eller några av sina favoriter, måste hon betala 200 kronor i månaden för att få det som hittills de allsmäktiga marknadskrafterna stått för.

Vad motiverar det ökade priset för detta?
Värdet av produkten har väl knappast stigit.

*****


Andra bloggar om: TV, Public service, Kommersiell TV, Reklam, Skräp, Enfald

Sommar

I sitter i fikarummet och tittar tankfullt ut på den blå himlen.
- Åtta grader... Det börjar bli lite sommar.

*****

Luleå 21 maj kl 22.45

Efter avslutat jobb, med tvätten, och storskurandet av bostadsrättsföreningens bastu (Det blev vår uppgift i år igen.), känner vi oss värda en drajja på balkongen.













I kvarteret intill jobbas det fortfarande.
Vårkvällen är ljus och trädgårdsarbetaren avslutar arbetet med den nyanlagda gräsplätten.

Han är också värd en drink.
Kanske en öl.
Eller bara en skön säng därhemma.
Med någon han tycker om.

*****


Andra bloggar om: Luleå

Jag har tänkt på en sak.

För två månader sedan var det påsk.
Om två månader är det slutet på juli.

Tiden går!
*****

Hittills

Heja Norge!


*****

Fel riktning

Nu börjar vi tappa greppet. Eller helt enkelt släppa det.

En skola i Rutvik utanför Luleå har ställt in en fågelexkursion.
- Det finns rykten om att det finns björn i kustlandet. Och vi värnar barnen.

Sicket trams!

Hade man ställt in exkursionen på grund av att barnen skulle ta sig längs en trafikerad väg till naturreservatet, så hade jag förstått. Det är nämligen betydligt farligare. Och vad får en eventuell björn på flykt, om inte ett hundratal barn som väller fram i buskarna? Jag bara undrar.

Men så fungerar människan. Utvecklingen går helt fel. Naturen blir en fiende.

Undrar hur den kommer att se ut i framtiden.

*****


Läs mer.

Andra bloggar om: Miljö, Natur, Skräckpropaganda, Proportioner

Det har fyllts...

.. år under måndagen. Ja, ja - Hejda er nu. Inga störtfloder med gratulationer, om jag får be. Det var inte jag, som fyllde.

Storfika blev det. Kakor, bullar, kärleksmums, hallongrottor, fruktkaka, chokladtårta, mandelkakor, kolamuffins, nougatrutor och ännu mer. Och jag smakade på allt! Plus en orgie i söta och mindre söta likörer.
- Lagerrensning, varsågod, sade värden, som då menade det sistnämda. Bakverken var färskvara, förstås. Från CK.

Vilket surr det blev. Om skyskrapor (vad hette Berlins högsta hus, undantaget TV-tornet?). Om skidåkning (hur är rutten genom Vassivagge över Lairecorru mot Daskoriehppi och åter genom Dossagemvaggi via Norddals?). Om hur skoterdårarna skall bekämpas, innan de tar kål på turismen helt och hållet. Ja, sån't.

Trevligt, bullrikt och bullrigt, skratt och trams hör också till.

Grattis Anders!

*****

Bubbel

Det experiment som påbörjades för en knapp vecka sedan, har nu förts framåt ytterligare ett steg.

Det doftar sprit.
Och frukt.
Och sprit.

*****


Andra bloggar om: Mat, Bak, Bröd

Söndagsnöje

Har man inget annat för sig, så kan man ju alltid jobba på vilodagen.

Och har man inget särskilt att jobba med, så har jag ett tips: Stubbrytning.

Lagom stressigt, lagom svettigt, lagom frustrerande, lagom tidskrävande och lagom .... alldeles fullständigt utpumpande.


Men vilken tillfredsställelse, när två timmars jobb plötsligt resulterar i att skrället ligger där.

Den som är gladast är den handjagade gräsklipparen, som i sommar slipper boinka fast i den där försmädliga lilla träbiten som gömt sig i gräset.


*****

Säga vad man vill...

.. om vädret. Men maken till kreativitet får man leta efter.
Sex plusgrader och snöbyar.

Det skulle jag önska i november, december, januari, februari och mars.
Men då regnar det, när det är minus sex.

Min fysiklärares trovärdighet är nu noll. (Inte minus, för det skulle han nog tolka som ett plus.)

*****


Uppdatering gjord av anständighetsskäl. Se kommentarer!

Vårbruk

Barmarkssäsongen har en stor nackdel. Man måste jobba. Ty även en skogstomt kräver tillsyn. Alltså bar det iväg med diverse skräp till återvinningscentralen (välsignad vare den) i Råneå. Sedan åkte motorsågen fram och några (13 st.) träd fick träda (!!!) in i sin himmel. Därefter var det jordbruk. Redan förra helgen sattes rädisor, rödbetor och romansallad (Blir det novellsallad, om den inte tar sig ordentligt, månne?).

Idag åkte potatisen i jorden, efter att jorden förbättrats.

Svedjebruk har också idkats. Här har bränts slänter och andra plättar med högt gräs. Allt under sträng uppsikt, eftersom arktiska vindar ibland svepte in från havet.

Men när allt är klart gör vi som sälarna ute på fjärden. Latar oss. De har legat därute på grund och stenar och bara tagit det lugnt. En och annan fisk har de förstås dykt efter mellan lättjepassen.

Vi värmer bastun och sitter där i ångan och tittar ut mot fjärden och sälarna. Några gäss flyger förbi med svepande vingslag precis vid vår strand. Drillsnäppan ser lite vilsen ut på landkallens is. Men drillar gör den ändå.

Middag blir det också. Min tur idag. Så jag svänger ihop en vårfräsch enbärs- och röksaltsmarinerad lax, grillad. Med tryffelpotatis och rotsellerisalsa och grillad haloumi blir det fulländat. Lägg därtill ett fyndvin.



Hallonsorbet och vaniljglass leder oss så småningom vidare till kaffet, som serveras med havtorns- och björnbärstryfflar.





Och därute på sitt grund, ser jag den säl, som ockuperat stället sedan i morse.
Vilken lätting!



*****

Majkväll

I den sena vårkvällen kommer vi till stugan i skogen vid havet. Klockan närmar sig 22 och solen har precis gått ner. Innan vi går in går vi en runda på tomten. Krokusarna sprutar upp ur mossan. Blå, violetta, vita, gula raketer. Nu slutna för denna dag. Det är kyligt. Bara några få plusgrader. Våren, naturen har gjort halt, och egentligen borde man kanske glädjas. Ingen växthuseffekt denna majmånad.

Inne är det bara 13 grader, när jag tänder brasan.
- Vill du ha ett glas vin, frågar jag, när vi kommit i ordning. Ja, jag tänkte jag skulle fixa vintoddy, säger jag.

Idén faller i god jord. Några kex. Västerbottenost.
Vi kurar skymning.

- Titta! Nu är haren här.




*****

Men...

.. vad snygg du är idag, Bert!
- Idag!?


*****

Standard

Kämpar med sängbäddningen. Eller kämpar och kämpar. Jag bäddar. Det ger vardagsmotion, har jag hört. Någon räknade ut att man gör av med 18 kalorier på att bädda två sängar. Så jag känner mig riktigt duktig att jag genomför ett sådant gediget träningspass minst varannan dag. (Ja, här bäddas i och för sig varje dag. Men det turas om. Den som gör frukost, slipper.)

Nu var det inte motion jag skulle berätta om utan en helt annan sak. Praktisk. Jag tror nämligen att jag gör av med åtminstone 21 kalorier numera. Jag vill nämligen bädda snyggt.

Den extra ansträngningen för närvarande beror på våra nya lakan och örngott. Snygga, grafiska mönster, svart, vitt, grått. Men de bråkar lite extra. Allt är nämligen några nummer för stort. Inte kollade väl vi på förpackningen efter måttangivelser. Det har man ju aldrig behövt förr. Men det hade varit bra nu.

Vem fasen har bestämt att påslakan skall vara en halv meter bredare än innehållet? Det stackars täcket irrar runt lite här och där och har inget stöd för sin tillvaro. Och örngotten är fyrkantiga, 65 gånger 65 cm. Inte har jag en fyrkantig kudde. Varför skulle jag ha det?

Så nu blir det en del extra vikande och instoppande, som aldrig behövdes förr. Och min fråga blir: Om jag nu köper bredare täcke.... Hur gör jag då med de gamla påslakanen? De blir ju för trånga.

Den som begriper får gärna förklara.

Och när ni ändå håller på.... Tänk ut en bra förklaring till varför färdigsydda gardinvepor numera verkar vara 3 meter långa.

Bor alla utom vi i slott?

*****


Andra bloggar om: Inredning, Standard, Dumheter

Luleå 15 maj kl 21.42. Södra hamnen.

Allt är lugnt.


*****

Hej hej...

.. Försäkringskassan, Polisen, och Storebror.

Ville bara glatt vinka lite till er. Ni kanske inte har det så kul. Hoppas ni gillar det ni ser.

Välkommen åter!

(Inlägget sponsras inte av Metro.)

*****

Ramlade precis...

.. på en intressant sajt.

Språkförsvaret. Ett nätverk som tar språket på allvar och vill behålla svenskan. Jag har inte hunnit läsa allt, eller ens en bråkdel av allt som skrivs på hemsidan.(Det finns också en blogg.) Men jag skall nog hålla den under uppsikt ett tag framöver.

Alltmer av undervisning på våra universitet och högskolor sker på engelska. Alltfler forskningsrapporter skrivs på engelska. Av svenskar. Jag hörde härom veckan att dessa forskningsrapporter är lästa och populära inom den akademiska världen utomlands.

Hurra! Vad bra, säger vi. Men anledningen är inte att avhandlingarna är speciellt intressanta. Skälet till populariteten är istället att de utländska forskarkollegerna vill ha sig ett gott skratt.

Det får de.
På grund av den taffliga engelskan.

Var det så det var tänkt?

*****


Andra bloggar om: Språk, Engelska, Anglicismer, Svenska

Här pågår...

.. mycket avancerade experiment.

Får jag be om störrrrssstttta möjliga tyssssssssstnad.
I fyra-fem dagar, sådär.

*****

Luleå 13 maj, lunchtid.

*****
Andra bloggar om: Luleå

Dramatiken i ...

.. Torneälven visas på hela uppslag i våra lokaltidningar.

Får du som bor söderut veta något om det?

Hade det gällt Viskan, Ätran, Nissan eller Lagan, hade det säkert varit direktsändning i TV.
Dygnet runt!

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Torne älv, Islossning, Centralisering, Mediakoncentration

Det ryktas om ett hejdundrande...

.. fika på jobbet i eftermiddag.

Så nu sitter man här och väntar.
På att första omgången skall ha mumsat färdigt.
*****

Arktis

Jodu!
Idag vet man att man bor i norra Sverige.
Kallare än i februari.
Men egentligen normalt.
För maj månad, alltså.
Och egentligen, alltså för februari också.
Nästan. Som det är nuförtiden.
Onormalt alltså.

Hänger du med?

*****

"Ser ni sälarna?"

Larmet går! Sälar i viken. Inte en, inte två. Massor. Det är grannarna som SMS-ar. Och jag rusar förstås ner till stranden med två kikare och en kamera (nja, faktiskt två kameror också), för att beskåda evenemanget.

Långt borta. På stranden till öarna ett par kilometer bort. Där ligger de. Men även ute på isen. Min tubkikare, med 40 gångers förstoring räcker inte till. Det blir ett "värmedaller" närmast istäcket och jag kan bara konstatera att fotografering är uteslutet.

Men jag räknar. Och räknar. Och räknar. Femtiotvå stycken, minst, får jag syn på. Både vuxna och kutar. En del ligger på motstående strand, medan andra dyker ner i för mig osynliga vakar.

En upplevelse är det trots allt. Roligt att se att sälstammen verkar må bra. Men säg inget. Då kommer kraven på skyddsjakt. Som ett mejl i högsta bredbandsfart.

Nöjd går jag upp till stugan och hoppas på att det nästa gång är min strand de väljer, för sin söndagsutflykt.

Alla prickar är inte sten!
Klicka och försök se.

*****

Andra bloggar om: Natur, Miljö, Luleå skärgård, Sälar

Skynda, skynda

Snälla!
Recept på rabarberpaj hitåt, tack.

Fort, fort..!

*****

Naturkraft

Kolla in den där stenen. Den stora. Vi beräknar att den väger ca ett ton. Det är vår "kajaksten", det vill säga den sten, som ligger vid vårt avgångs- och ankomstställe, när vi paddlar.

I år har havsisen bökat och grejat och helt enkelt vänt stenen ett kvarts varv. Stenen har alltså välts. Så nu är den rätt platt på toppen och har blivit en bra plats att sitta och spana på.

Tack för det, naturen.

*****

Jag måste säga...

.. att två hussvalor i hisnande flygövningar över havsis, känns lite malplacerat.

Jag blinkade till två gånger innan jag förstod.
Att så var det.
Faktiskt!
*****

Brytningstid

Skotta snö!?? Jo, för precis utanför mitt bloggarfönster finns en stor snöhög. Hopskottad av traktorn som plogar vår infart. Men med några raska spadtag (sisådär 573 stycken), så är den snart ett minne blott. Koltrast och svartvit flugsnappare ackompanjerar.

Jag gillar den här tiden på året. Det här är vår i Norrbotten. Vårvintern är skön på sitt sätt med skidåkning på havsisar och i fjäll. Men sen säger det pang, och så är barmarkssäsongen ett faktum. Bakom en sten i skogen, precis där vi för två veckor sedan gled in på vår tomt på skidor efter en tur i skogen, står nu några jungfruligt snövita krokus. Precis i det före detta skidspåret. Förmodligen växer de under snön och är mer eller mindre färdiga, när snön väl smälter.

Planterat har jag också gjort. Krypvide vid en vägkant. Stora gröna vida kuddar utlovas. Jaha - Bara att vänta och se. En djävulsspirea har också fått plats, där en gammal rosbuske tidigare tappat lusten. Rädisor och rödbetor har också påbörjat sin groningsprocess.

"Gräsmattan" är på sina ställen lite för blöt och har inte fått sin genomkamning ännu. Gödslad är den dock här och där. Med svartkorn (inte Blåkorn). Kallas även poronpixit.

Det blir säkert skitfint, vad det lider.

Skärgårdsvår

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Vår, Brytningstid

Nä, nu ska jag...

.. ut och skotta lite snö.

*****

Om du nu trodde att ...

.. jag vid det här laget befinner mig i stugan, fjärran från vimlets yra, så tror du helt fel. Det är nämligen precis där i vimlets yra jag befinner mig. Vimlar och äter. Vin och ostprovning. Firar med jobbet. Står här med ett glas skumpa.

Det tar en stund. Men senare bär det iväg. Mot stillheten, den relativa. Skogen är ju inte direkt stilla och tyst så här års.

Men en stund till blir jag här.
På Invit.

Skål och trevlig fredagkväll.

*****

Lunchamatörernas julafton

Jaha - Så skiner solen igen. Och då blir luleborna lunchsugna. När dessutom uteserveringen lockar, så blir situationen helt kaotisk på mitt stamställe. Slut på lugnet. Slut på friden. Slut på att snabbt få sig en matbit och njuta den i stillhet. Ofta med någon bekant, eller god vän.

Jag går på lunch klockan elva, bland annat för att det är så lugnt då. Och salladen är fräsch. Inga köer.

Idag ringlade kön ända ut på gatan, när jag kom några ynka minuter över. Och bara, bara nybörjare. Du vet, de där som inte vet vad de skall ha; de som skall fundera; inte har tillräckligt med pengar; ska leta upp ett giltigt betalkort djupt nere i en handväska; vet inte var besticken står; hittar inte brödet; och vet heller inte var de skall sitta.

Nä, tacka vet jag mulna, kalla, vinterdagar. Åtminstone mellan elva och tolv. Då får vi stammisar stället för oss själva. Det borde sommarfåglarna vara tacksamma för och släppa förbi oss i kön, låta maten tysta mun, och skänka oss, som håller stället igång på vintrarna, minst en tanke. Eller två.

Amatörer!

*****

Radiostyrt?

Pilotförbundet som organiserar cirka 100 av SAS 1700 piloter har lagt ett varsel om arbetsnedläggelse från och med söndag 18 maj, 2008 klockan 00.00.

Om varslet leder till arbetsnedläggelse bedömer SAS att det inte kommer att påverka några av SAS flygningar.

Uppdaterad information finns på ...

Jag tror jag tar tåget.

*****

Luleå 08maj kl 0845, jobbets bakgård.

"Jag är inte bara volvoägare.
Jag är dyslektiker också."

*****

Varumärkesmakt

- Vänta, jag glömde mina googles.

(Hört i norra Sveriges snötäckta fjälltrakter i helgen.)

*****

På förmiddagen...

.. pratades det om sista avsnittet av SVT:s Klass 9A, mellan kundsamtalen.

- Åh, jag satt och grät, sa B
- Jo, så var det, höll M med.
- Jamen alltså, där var det känslor, fyllde T i.
- Grät inte du också Bert?
- Nä, svarade jag. Man är väl karl.

-----

På eftermiddagen:

- Men alltså. Har ni tänkt på att vi i den här gruppen har då bara trevliga kunder.
- Jo, utrevliga.
- Verkligen. Man blir nästan rörd.
- Ska vi gråta en skvätt igen?

*****

Bara denna sista ...

.. bild från helgen.
Jag lovar!

(Klickbar, förstås.)

*****

- Ja, vänta nu...

... du kanske vill veta mitt namn först, sade kunden, som började med att framföra sitt ärende liksom lite från fel ände.
- Nej det behövs inte. Jag har dig här på skärmen. Jag känner igen din röst, sade jag.
- Hm. Jaså? Men vi har inte talats vid förr.
- Nej inte i det här sammanhanget. Men du var min psykologilärare läsåret 1967-68.

Hon blev imponerad.

*****

Söndag

En bra dag att dra hemåt.

*****

Imorgon är en annan dal...

.. sjöng vi på allsången i fredagskväll, på Christer Björkmanskt vis. Eller sjöng, var väl att ta i. Nej, vi sjöng inte ett dugg. Vi bara tänkte lite högt. Eller vi?.... Nej jag tänkte.

Så blev det i alla fall; en annan dal blev målet för lördagen. En av mina favoritdalar. Geargevággi.

Vi vaknar till strålande sol bakom rullgardinen. Vindstilla. En ordentlig skidåkarfrukost åker fram på bordet och ner i magarna. Vi kommer iväg vid 10-tiden.

Det är strängt uppför i början. Jobbigt och svettigt. En bit uppe på höjd planar det ut, men det är segt uppförslut hela vägen. Snön har lagt lite märkligt i år och det finns stora snöfria ytor på sina ställen, medan snön ligger mer än meterdjup, ja flera meter djup på andra.

En barfläck får bli vårt fikaställe, men jag tar en extratur ännu längre in i dalen för att fotografera. Här råder vinter, även om våren gör sig synlig. Jokken försöker bryta fram och glittrar i solen. Det porlar lite här och där under snön. En fjällvråk spanar efter byte längs fjällväggen ovanför. Ett snöskred dånar ner från en klippbrant högt ovanför oss och verkar aldrig vilja ta slut.


På vår återfärd får vi belöning för allt vårt svettiga strävande upp i dalgången. I behagligt medlut glider vi hemåt kilometer, efter kilometer. Blossande kinder trots solfaktor 25 eller mer och nöjda med dagen. En bastu, en öl i sen eftermiddagssol på farstubron. Lite snack och berättelser med och från övriga gäster. Det är livet.

Att vi sedan fick en middag bestående av Laphroaigkryddad älgcarpaccio, med hjortronsyltad shiitake, ingefära, hyvlad parmesan, rostade pinjenötter och lakritsbalsamico, som förrätt, följd av halstrad röding med blomkåls- och palsternackspuré, med ärtskott, fänkål och citronsky, gjorde inte livet sämre.

En bra avslutning på en bra dag.

Somnade ovaggad.

Jovisst ja... glömde. Vi åt hjortronbavaroise med vit chokladmousse till efterrätt.



*****



Här finns sommarbilder från Geargevaggi. Fascinerade dal.

Andra bloggar om: Livet, Norrbotten, Skidåkning, Mat

Avspänt

Stället som härbergerar våra ledbrutna kroppar är av enklare typ. Här finns inga flashiga restauranger, ingen spa-anläggning, ingen after-ski-pub. Här finns bara enkelheten, samvaron och improvisationen.

Rummen är spartanska. Våningssängar av "skåptyp". Köket är ett pentry. Liten bänkspis, trångt, enkel utrustning. Fyrbäddsrummet har fyra skedar, fyra gafflar, fyra knivar.... om det inte hamnat något extra exemplar från något annat rum här, förstås. Då kan man plötsligt hitta två vitlökspressar. Mycket användbart.

Icke desto mindre framställs här det mest utsökta måltider. Man gör så gott man kan.

Kvällens kompismeny blev löjromstallrik med avocado, creme fraiche, färska ärtskott och citron. Snaps därtill.



Huvudrätten var grillad fläskfilé fylld med chèvre och soltorkade tomater, och ungsrostad klyftpotatis.

Högst upp i huset finns ett sällskapsrum. Sällsis, allmänt kallat. Där samlas alla gäster på kvällarna. Det slappas, det dricks kaffe. Det pratas, skrattas...
Alla gäster blandar sig glatt i varandras sällskap.



Vi serveras vårt kaffe där, och bjuds av grannarna på fin cognac. Nordnorsk. Specialtillverkad för Värdshuset Skarven, en av Tromsös bästa restauranger. Ingen knussel. Flaskan ställs på vårt bord och vi får servera oss själva.

Så går det till.

Senare, när huset börjar tystna, drar vi oss tillbaka till vår egen lilla boning, där efterefterrätten dyker upp. Mörk Barbados- rom med chokladtryfflar.

Det blir vår nattfösare. Och snart är jag ensam kvar. Med bloggen. Man måste ju rapportera, så att ni får veta hur bra det är här.

I den här delen av landet.

Allt medan solen sänker sig över Vuodasreaidda.




*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Dessert, Umgänge, Enkelhet

Alltså...

.. döh.. En så'n där förstuga skulle man ha.
*****

Livet som skidåkare

Gårdagens solspäckade färd över toppar och genom dalar höll fullständigt på att ta musten ur oss. Därför var det nästan lite skönt att idag vakna till en något mer balanserad gråhet. Då kan man ta det lite lugnare. Mesa på under en lång frukost och filosofera över livet och dess finurligheter.

Solen försvinner mer och mer bakom ett grått täcke. Det är varmt. Alldelses för varmt för att vara nyttigt för skidåkare. Inte ens natten har orkat sänka temperaturen under noll.

Vi gör i alla fall en liten tur. Liten, verkligen. För när vi kommer ut i terrängen märker vi förfallet. Skidorna sjunker ner i bottenlös snö och att staka innebär att man blir stående med halvmeterkorta stavar och ser förvånad ut.

Riktigt så hemskt var det väl inte. Men det händer mer än en gång och fick oss att inskränka tänkta planer till en liten fikatur. Där satt vi mot en sten. Solen försökte, men vi kände även regndroppar. Inspirationen tryter och vi vänder hemåt rätt snabbt.

Nu är bastun avklarad. En öl på solig bro. Jo, nu kom den fram till slut. Middagsfri är jag också. Medresenärerna är ansvariga ikväll. Skönt. Det doftar redan gott från det lilla köket och hemlighetsmakeriet är stort.

Självporträtt av fotografen, med äpple och skidstav.

*****

I en annan del av Sverige

*****


Andra bloggar om: Skidåkning, Norrbotten, Maj