Förtroende

Egentligen var det tranbärsblomningen jag var ute efter, när jag vandrade ut i skogen och till den lilla myr, som ligger någon kilometer bort. Givetvis skulle jag heller inte bli missnöjd om tranan vore hemma. Men det skulle jag bara se som grädden på moset.

Några tranbärsblommor hittade jag inte. Tydligen för tidigt på säsongen. Men våningen ovanför tranbärsrankorna blommar roslingen. I överflöd. Hela den lilla myren var kantad av miljoner rosa klockor. Inte min favoritfärg förstås, men imponerande, trots allt.
Jag vänder hemåt efter en liten skogsväg. Plöstsligt hör jag fiskgjusens varningsrop och jag ser hur den lyfter från sitt bo ett par hundra meter bort. Förmodligen har den från sin upphöjda position sett mig och vill nu kolla vem jag är och vad jag vill. Gjusar är extremt störningskänsliga. Den siktar in sig på mig. Cirklar runt. Varv efter varv. Jag hör vingslagen ovanför mitt huvud, när den närmar sig. Helt stilla står jag. Kanske tappar den intresset för mig då. Kanske återvänder den till boet. Det är det jag vill. Det är tecknet på att den ger mig sitt okej. Jag utgör ingen omedelbar fara.

Det tar tid. En halvtimme, gott och väl, står jag där med kameran höjd. Gjusen gör några extra lovar.









Men till slut, till slut beslutar den sig och landar på boet, lugnt och stilla. Kommer till ro. Det känns som den nu har godkänt mig. Det känns bra.


När jag fortsätter hemåt ligger den kvar.
Jag ser den. Den ser mig, även längre bort efter vägen.
Allt förblir lugnt.






















*****


Bilderna är förstås klickbara för större format.