Va'var'e'ja'sa?

Att sova på saken är väl alltid en god princip. Jag hävdar den själv. Massor av gånger har jag också varit med om att saker och ting liksom löser sig helt automatiskt, bara natten får en chans.

Ta till exempel något som du försöker komma på. Ett bortglömt namn, en borttappad sak som du funderar över var du har lagt, eller ett problem. Släpp tanken. Imorgon har du lösningen. Fungerar alltid för mig.

Idag berättas om en forskningsrapport i engelska Guardian, att god sömn bara är något som du upplever som välgörande, avslappnande och därmed uppiggande. I själva verket jobbar hjärnan idogt med att göra back-up, skaffa nya kopplingar, sortera och leta i arkivet. På så sätt flyttas gamla minnen och kunskaper upp till ytan och ligger sedan färdiga "på skärmen", när du vaknar. Hur fiffigt som helst. Och jag upplevde det senast igår morse. Utan experthjälp.

Samma fenomen uppstår när jag går i fjällen och stretar med 24 kilo på ryggen och blicken stadigt framåt. Plöstligt dyker gamla tankar, förmodligen obearbetade, upp i huvudet, analyseras och bearbetas för en slutsats. Är det något problematiskt, så har man lösningen som i en liten ask.

Kanske borde man sätta forskarna på det spåret också. För det där med sömnbearbetning... det visste man ju.

Det är bara experterna som inget förstått.
Förrän nu.

Som vanligt!

*****