På motionsrundan...

.. hittar jag en av de nyuppsatta "minnesskyltarna" som kommunens parkförvaltning i sommar placerat ut. De står lite här och där och berättar hur det såg ut förr. Vilken verksamhet som bedrivits just på denna plats och så vidare.

Det är ett utmärkt sätt att lära sig lite lokalhistoria. Egentligen är det skrämmande att jag kan så lite om Luleås förflutna, förutom det jag själv kommer ihåg. Men på den tiden jag gick i skola fick vi bara lära oss Hallands floder (diken), Stockholms blodbad och Uppsala högar. Det som fanns norr därom beskrevs inte i några som helst läromedel.

Före 1954 fanns inte bron över Luleälven till Bergnäset. Vi var tvungna att ta den kilometerlånga färjeturen till moster och morbror, om vi ville hälsa på dem. Färjan hette Trafik (väldigt fantasifullt) och gick mellan stadsdelarna en gång i timmen.

Detta var den huvudsakliga infarten söderifrån till Luleå. Och om du klickar på bilden kan du kanske läsa att färjan fraktat både kungligheter och annat. Den fick även äran att hjälpa OS-facklan 1952 att stadigt brinna hela vägen till Helsingfors. I alla fall den lilla biten mellan Bergnäset och färjeläget nedanför lasarettet. Där står nu denna skylt.

1954 invigdes Bergnäsbron med pompa och ståt. Den var då Sveriges längsta. Prins Bertil skänkte glans.

Jag var fem år och fick en grön ballong i form av en kanin.

*****


Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, OS