Upphittade

Vårt fritidshus ligger långt ifrån, inte ära och redlighet, men långt ifrån allt vad kommunal service innebär. Vägen ägs av oss själva, underhålls av oss själva. Vattenanläggningen likaså. Samt det vi lämnar efter oss i avloppet, utan att jag behöver gå närmare in på vad det är. Miljögodkänt enligt högsta klass är det i varje fall.

Men kommunen har hittat oss i alla fall, där vid vägs ände, efter sex år. Fantastiskt. Undrar om de använt Google earth?

Ett brev damp ner. Tekniska förvaltningen har vaknat.

"För en fritidsbostad skall renhållning finnas." Jo, det kan jag väl hålla med om. Vi har hela tiden komposterat i varmkompost, fraktat brännbart till soprummet hemma och återvinningsmaterial till centralen i Råneå en mil bort. Så nog har vi renhållit, alltid.

Två kilometer från oss finns sommartid två soptunnor. De är till för de sommarboende i trakten och står förstås mitt i "stugbyn". Alltså där de flesta trängs på små tomter, tätt tätt som i ett villakvarter.

Nu ville kommunen berätta att vi skall betala för den servicen. Som vi inte använder.

"Vi kommer att ansluta en grundavgift..."
Ansluta en grundavgift?

"Det finns flera intervall att välja mellan."
Oj, skall jag få bestämma något.

Jag ringde. För att jag inte förstod.

- Jamen vi tar hem soporna till sophanteringen hemma i stan och sorterar som duktiga medborgare. Här slänger man väl allt i samma behållare?
- Det där vill jag inte höra, sade damen på Tekniska. Du får betala enligt samvete.
- Men jag kan väl inte bestämma hur ofta de där tunnorna skall tömmas.
- Nej naturligtvis inte, sa damen. Men det är obligatoriskt.
- Jaha! Ja då vill jag ha tömning 3 gånger per sommar, för det är väl billigast.
- Ja, då noterar jag det.

Byråkraterna lever.

Och inte ett ord sade jag, om komposteringen.
För då hittar väl någon inspektör ut till vår avkrok i skogen och skall lägga sig i hur vi tillverkar prima matjord, av grönsaksavfall och gräsklipp.

Förmodligen vill inspektörn då ansluta en kompostavgift.
Jag menar...
Man kan ju inte undandra kommunen en chans att tjäna pengar.
På något de inte har utgifter för.
Nä - Det vore väl skamligt av oss.

*****


Andra bloggar om: Byråkrati, Språkbruk