Kulturfilosofiskt forum

Idag kom M tillbaka efter lunchen nyklippt.
- Snyggt, sade jag. Du blev väldigt lik Drutten.
Det blev förstås en del diskussion om detta. Men de flesta av oss enades om att hon blev ganska gullig. Som Drutten.

Eftermiddagens fikarast. M anslöt med sin kopp och genast var diskussionen igång igen.
- Men alltså, Drutten!?
- Ja, vadå? Det är väl inget fel att se ut som Drutten. Var glad att M inte ser ut som Plupp.
- Var det den där lilla bruna figuren, eller var det krokodilen?
- Nämen Drutten var ju den lilla med stora öron och pipig röst. Brun och lite lurvig. Krokodilen hette ju Jena.
- Men vad pratar ni om?
- Drutten och Jena. I TV! På sjuttitalet.
- Jaha. Ja då är jag för ung.
- Och jag såg det inte, för jag tyckte det var för barnsligt, sade M.

Så fortsatte hela fikarasten med berättelser om dessa två figurer. I vilket program de förekom osv. Så småningom gled samtalet över i lite mer existensialistisk anda.

- Men M kan väl inte vara Drutten. Drutten var ju kille.
- Nähä. Är du inte klok. Det var ju Jena som var killen.
- Hur vet du det?
- Jamen. Liten och pipig röst. Förresten var dom ihop?
- Drutten och Jena? Nä, det tror jag inte. Men vad spelar det för roll?
- Nä, dom var nog bara kompisar.
- Men var Drutten tjej eller kille?
- Jena slutar ju på a. Inga killnamn slutar på a. Alltså var den en krokodiltjej.
- Med den rösten?
- Ja vi hade då en kille i klassen. Han kallades för Drutten, sade T.
- Se där! Och Jenas röst... Jag menar, vi har ju vår kund NN. Hon har ju väldigt grov röst.
- Nääeeh. Jag accepterar inte att Drutten är kille, sade S.

Rasten slut.

En halvtimme senare får jag ett meddelande på vår interna MSN. Från S.

"Jag har just konstaterat att jag hade fel. Drutten är kille.
Min värld har rasat samman."

Tänk vad en frisör kan ställa till med.

Vår Drutt fångad vid ett festligt tillfälle.
Därav dimmigheten.

*****