Så har man gjort det. Igen! Ofta en lång väg att gå. Men ingen möda sparad. Det betyder att man så här på söndagseftermiddagen, när ljuset börjar svika och den långa arktiska natten tar vid, kan luta sig tillbaka, eller snarare luta sig framåt mot en god måltid. Nöjd. Med dagen, som den artat sig hittills. Med svenskarnas fina insats i skidspåren.
Men vad jag är mest nöjd med är brottningsmatchen. Utomhus. I blåst och kyla. Där utgången är ytterst oviss. Fingrarna håller på att trilla av efter ett tag, och tålamodet får tänjas till bristningsgränsen. Men det går som sagt vägen. Som det gjort de flesta år den här tiden, när trasslet är utrett, utan att man slitit sönder motståndaren fullständigt.
Två matcher blev det i år. Både på framsidan och baksidan av stugan. Våra två till uppgiften utsedda granar kommer att kunna gnistra fint här ute i skogen.
Ljusslingorna är på plats.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.