Så har den nått oss. Krisen. Bara för någon dryg månad sedan hördes signaler om att Norrbotten står starkt. Norrbotten klarar sig bäst. Om man lyssnade på analyserande ekonomer, alltså. Och litade på. Det kan man glömma nu. Förhoppningsvis lär vi oss något för framtiden också, angående dessa spåherrar och damer.
På en vecka har minst 420 personer varslats om uppsägning bara i Luleå. I relation till invånarantalet i kommunen, så motsvarar det det spektakulära Volvovarslet för en tid sedan, som resulterade i direktsändningar från industriportarna och rop på specialhjälp från staten.
Jag kan förstå att företagen i viss mån måste anpassa sig. Särskilt den industri i Luleå som tillverkar beståndsdelar till bland annat bilindustrin. Men dessa företag har också genererat stora vinster de senaste åren. Vinster som nu borde komma personalen tillgodo för att mildra effekterna av det som nu sker. Hjälpa företagen att övervintra.
Ett av våra högteknologiska stålföretag, Plannja AB, passar också på att flytta tillverkning till Småland. "För att vi måste finnas nära marknaden", säger företagsledningen. Var fanns den marknaden intill nu? Var fanns den de senaste åren, när vinsterna höstades in? Har den flyttat?
Vad regeringen nu bör göra är kraftiga insatser för att restaurera den nödvändiga infrastrukturen för vår industri. På så sätt "flyttar" vi marknaden till oss.
Köp räls av SSAB. Låt byggjobbarna jobba. Bygg Norrbotniabanan.
Nu!
Det ger minst 420 jobb.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Norrbotniabanan, Satsning, SSAB, Plannja, NSD, Rovdrift
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.