Kulturchock

- Visst var det så att tårarna ville komma, frågade Anki som jag mötte i garderoben efter andra skiftbytet.
- Lite, sa jag.

Lördagen blev en kulturorgie. Här i Luleå pågår Matteifestivalen. Sedan länge hade vi bokat till barockkonsert med Malena Ernman. Att vi långt senare råkade boka in till en klassisk konsert med MCO (Mahler Chamber Orchestra) samma dag, gjorde att vi verkligen övervägde om vi skulle palla.

Men allt var betalt, så det var bara att bita i det söta äpplet. Alltså blev det konsert på sen eftermiddag. Daniel Harding dirigerade MCO i en Mozartsymfoni som var rent tråkig. Jupiter, hans nr 41 i C-dur. Jag är inte särskilt förtjust i Mozart. Klart överskattad. Det hjälpte inte att orkestern enligt franska Le Monde är "The best orchestra in the world."

Efter paus var det mer varierat. Offenbach, Gounoud, Donizetti, Söderman, Rossini och Händel. Höjdpunkterna var Maria Fontosh tolkning av Juvelarian av Gounoud. Peter Mattei, våran kille, i Södermans Kung Heimer och Aslög och islänningen Guðjon Oskársson i La calumnia è un venticello av Rossini drog också ner stora applåder.

För att klara resten av vårt åtagande fick vi ta till vätske- och matkontroll. Lite tid hade vi över för ett glas vitt på Invit, (där vi träffade gamla bekanta, förstås) innan vi gick vidare till en trerätters på Tallkotten.


Ja vad sägs om tonfiskcarpaccio som start. En rödtunga fylld med rökt lax, och med spenat i vitlök.
Saffranssås och rostad potatis därtill. Nedsköljt med ett siciliansk höjdarvin. Desserten var en limetartelett med jordgubbar och bärsås, som lätt slank ner, när vi också fått sällskap vid bordet av Marri och Rogga, som råkade se oss genom fönstret på väg på barnfria äventyr i lulenatten.

Vi drog tillbaka till Kulturens hus framåt 22-tiden, då nästa begivenhet skulle avnjutas. Barock med min favorit Malena Ernman. Skicklig mezzosopran, med glimten i ögat, stor humor och en otrolig distans till sig själv och allt vad "finkultur" heter. Här är det rakt på. Med skratt.
- Den här är ur Händels opera Agrippina. Hon hade en elak son, Nerono, som inte bara mördade sin mamma och sin gravida hustru. Han brände ner Rom också. Men först sjöng han två arior, berättar hon.

Rasande professionellt. Naturligtvis hade hon bra stöd av Norrbotten NEO. Den relativt nystartade ensemblen med sju musiker. Framåtsyftande och modern. "Sveriges modernaste röst på den nutida musikscenen", har det sagts.

Malena avslutar, så man får tårar i ögonen igen. Ombra mai fu, av Händel. Rysansvärt på ett positivt sätt.
Publiken vill ha mer. Malena vill gå hem och sova. Vi låter henne.

Själva somnar vi gott efter midnatt, efter att ha traskat hem de 300 meterna från Kulturens Hus. (Man bor ju centralt!)

Efter detta trippelskift för själen, sover vi länge.




*****


Andra bloggar om: Luleå, Kulturens Hus, Matteifestivalen, Norrbotten, Musik, Peter Mattei, Daniel Harding, Malena Ernman