Mat och sån't

torsdag, februari 19, 2009

Livet druttar på...

.. utan större variation och spänning. Man vaknar, oftast efter osedvanligt god sömn, eftersom den riktiga vintern gör att vi kan få det riktigt svalt och skönt i sovrummet. Igår morse var det 14,8 grader utanför täcket.

Man borstar tänderna och intar sin frukost. Traskar sedan iväg till jobbet (Jo, jag går fram och tillbaka, varje dag!) och ser på vägen dit hur staden håller på att förvandlas. Det grävs och förbereds. Den gula paviljongen som stod till vänster, när jag närmade mig kontoret på morgonen, stod till vänster även när jag gick hem på kvällen. Det möbleras om.

Hela det centrala hjärtat av stan skall göras om. Nytt, nytt, snyggt, snyggt. Med nya träd. Björkarna bort. Lindarna in.

Luncherna intas på största kinakrogen i stan, i väntan på att stamstället skall återinvigas. Tro nu inte att det är kinamat som gäller. Idag var det en utmärkt skomakarlåda på "dagens-menyn". I förra veckan var det en dag hemgjort rotmos med rimmad oxbringa i tunna, goda skivor och med färsk pepparrot. Mums!

Det värsta är att nu har personalen där också blivit familjär. De har lagt rabarber på en ny stammis. Mig alltså. Och från att från början bara få tilldelat fönsterbord om jag haft någon vacker dam i sällskap (vilket händer), så får jag nu allt oftare välja bord själv trots att jag kommer ensam. Så kan det gå, och jag kommer antagligen att få dåligt samvete, när jag återgår till mitt gamla ställe.

Sedan kan man inte låta bli att gå ut i den ljusa vintern som för närvarande råder. En praktfull sådan. Kallt. Vitsnöiga gator. Luft som kittlar i näsborrarna. Iskristaller i luften.

Rätt slut är jag, när jag kommer hem. Hamnar lätt framför teven. Men jag väljer ändå med omsorg. Såg en bra dokumentär på K-kanalen igår. Om Richard Viking Flinga, en man som suttit 13 år i isoleringscell i USA. Plus en massa år till i vanlig cell. Han har svenska föräldrar, nu döda. Efter frigivningen från fängelset har han nu fått komma till Sverige. Beundransvärt snabbt lärde han sig bra svenska och på bara något drygt år var han etablerad och nygift. Inne på sitt tredje jobb. Bra kämpat! Intressant dokumentär. Finns alltid på en SVT-kanal nära dig.

Och det är väl så där det är. Livet!
Ett vanligtvis rätt så väl injusterat löpande band.

Dagens mest spännande händelse var att jag upptäckte en bil i garaget, som stod parkerad med halvljuset på, sent på kvällen. Vårt garage är ett stort underjordiskt sådant. Bilen obekant. Innehavaren likaså. Det var bara att söka upp ordföranden i bostadsrättsföreningen, som snabbt kunde konstatera att det var killen i lägenhet nitton, som var ägare. Helt obekant för mig. Men han blev förstås glad för att jag ringde på och berättade.

Dagens goda gärning.

Tur att det löpande bandet går av då och då.

*****

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera.