Oj, oj, oj

VM i Val d'Isère är ingen höjdare för oss svenskar. Och jag förstår kritiken mot den där banan. Den är brant. Den är krokig. Den är unik på så sätt, att man kan följa åkarna i stort sett hela vägen från start till mål. Det är ovanligt. Men det beror just på att den är så brant.

Backen kallas "Face de Bellvarde". Face (fass) betyder samma sak som i engelskan. Ansikte. Det är alltså den del av berget som vetter mot byn. Bergets ansikte.

Själv har jag åkt den där backen många gånger. Men aldrig skulle jag drömma om att ta mig ner i ens en fjärdedels störtloppsfart.

Som vanlig, spännande, lång och brant slalompist är den dock utmärkt. Men tröttsam. Ofta tog man den på väg hem efter lång skiddag, vilket naturligtvis är lite omdömeslöst. Men kul!

Vi får hoppas att Jessica Lindell-Vikarbyn har chans att komma tillbaka. Den här säsongen är körd. Men nästa, kanske.

Vår störtloppare Patrik Järbyn bröt. Han ansåg att det blev för påfrestande att fullfölja. Det gjorde han kanske rätt i.

Och arrangörerna får kritik.

Den är berättigad.

*****


Andra bloggar om: VM, VM i Val d'Isère, Skidåkning, Utförsåkning, VM i utförsåkning, Jessica Lindell-Vikarbyn, Patrik Järbyn