Hälsa

När jag är i fjällen, har jag ofta funderat över ett trevligt fenomen. En sak som i stort sett bara förekommer här. Eller förresten.... Det händer nog rätt ofta i trakten kring min stuga också. Små platser kanske är den gemensamma nämnaren.

När man går ut "på byn" och möter någon, så hälsar man. Säger "hej", eller "gomorron". Byter kanske till och med några ord. Ser varandra. Ger varandra uppmärksamhet. Känd eller okänd. Spelar ingen roll. Alltid får man ett leende.

Skulle man uppträda så hemma i stan, blev man väl inspärrad. Eller åtminstone ansedd som lite vrickad. Fast det är klart... Det blir kanske lite opraktiskt, lite svårgenomförbart, eftersom man möter så många.

Här fungerar det dock, för det mesta. Och det är trivsamt.

Men det finns också de, som stirrar stint ner i backen, när man närmar sig.
De måste ha väldigt tråkiga liv.

*****