Här skulle vi ...

.. sammanstråla. Från Luleå. Från Tromsö. När konsumkassen var hembärgad var det så småningom dags för A. att hämta M, som just satt i en buss på väg från Tromsö till Bjerkvik. Bjerkvik ligger 45 km härifrån.

Snön vräker ner. Plogbilen har passerat nere på vägen två gånger den senaste timmen. Här i stugområdet har traktorn gjort flera vändor. Det första som händer är förstås att A fastnar med bilen och blir stående. Vi andra får rycka in. Det skottas, det vrids på ratten, det gasas så där fint precis i dragläget. Inget funkar. Bilen står där den står. Men till slut... Med lite tur (eller var det skicklighet?) så lyckas jag får bilen på rätt köl och upp på vägen. Vi säger "lycka till" till åt A som drar iväg.

Vi som är kvar i stugan börjar förbereda middagen. Om två timmar bör det vara dags att äta. Grönärtsoppa med serranochips. Rotsaksgratäng och kycklingfilé. Tiramisu. Goda viner.

Det är nu problemen börjar. M är försenad. Ett norskt militärfordon har ställt sig på tvärs och bussen från Tromsö blir en timme sen. A anländer till slut Bjerkvik, efter att ha krupit på låg fart genom snöstormen. M blir upplockad och skall börja forslas mot fosterlandet. Stopp! Vägen stängd.
- Men det kommer en gubbe här. Vi ska fråga honom.
- Okej. Ring när ni vet mer.
En halvtimme flyger iväg.
- Nu ska vi köra i kolonnkörning. Vi är vid gränsen nu.
- Bra. Då är nu ju snart här.
Vi väntar. Och väntar. Och väntar ännu mer.
Telefonen ringer.
- Hej. Snön vräker ner. Vi har blivit stoppade igen. Vägen är stängd. En långradare har fastnat och står i vägen.

Vi börjar bli hungriga. Säger att vi nog börjar äta.
Då blir det mörkt. Ett snabbt, blåaktigt ljussken lyste upp hela himlen. Sedan blev allt svart. Strömavbrott. Fattades bara!

Flera timmar har nu gått. Ingen middag har vi ätit. Gästerna på villovägar med dåliga utsikter om att ens komma hit.

Strömmen kommer åter. Klockan halv elva sätter vi oss och äter förrätt. Hungern sliter i magarna.
- Kolla, nu kommer kolonnen.
Vi ser raden av bilar efter plogbilen. Äntligen.

Middagen tar sin början efter elva. Här har vi kontinentala vanor. Surr och prat och spännande berättelser, tills tröttheten tar över.

Nu är klockan långt över midnatt. I köket surrar diskmaskinen. Strömmen har varit borta en stund till. Stugan börjar komma till ro. Någon borstar tänderna ljudligt i badrummet. Blädder i en bok.

- Gonatt.
- Gonatt, gonatt. Sov gott!

Klockan är halvtvå.
Jag kryper ner i min säng.

*****