Skräp

Idag tänkte vi vara smarta. Det är ju måndag. En vanlig vardag måste ju vara bäst att ta tag i saken och åka till återvinningen med det skräp, som vi samlat i ladan i vår. Sommaröppet från 14.00 till 20.00. Vi skulle kunna ta en tur, samtidigt som vi åker och handlar och kanske tar en fika på Kängsöns sommarkafé.

Om vi åker vid öppningsdags går det säkert smidigt med skräpet.

Nu var det bara så att ungefär 74 andra hade tänkt exakt samma sak. Ja, inte att de skulle handla och fika i Kängsön, men slänga skräp. Klockan 14.00. Där stod de med sina släp och köade. Det är bara att inse att man är en dussinmänniska. Tänker likadant som alla andra. Enkelspårighet i sin prydno.

Jag är ju nu av en annan sort. Inte som de där nissarna, utan en flexibel och kreativ typ.

- Vi sticker och fikar först, säger jag.

Sagt och gjort. En härlig morotskaka och en god kopp kaffe ute på backen, vid Kängsön. Med utsikt över den lilla hamnen. Lugnet vilade över havet. Fridfullt. Då kan alla de där skräpleverantörerna lasta av sig sina bördor, så kommer vi sedan, när friden har lagt sig över återvinningscentralen.


Vilken lycka det är att ha nära till en återvinningscentral. Här kan man bli av med sitt avfall. Somt kommer till nytta. Annat bränns och blir ofta till energi. Alltså nytta även då.

Onyttiga är dock det riktiga skräpfolket. De där slöfockarna som inte ids ta rätt på sin egen skit, utan sprider den lite hipp som happ och vanligtvis bara där de står eller sitter för tillfället. Skräpandet på våra gator och torg har ökat de senaste åren. Det konstaterar stiftelsen Håll Sverige rent. Och det kostar pengar. Miljoner för skattebetalarna. För vi vill ju ha det fint. Städat och prydligt. Konstigt bara att det måste gå omvägen förbi kommunen istället för att vi sköter det själva.

Ta rätt på din egen skit! Det är väl fullständigt självklart att du ska göra det. Eller?!!

Det är inte bara i städerna det skräpas. Norrbottens län har hittills haft soptunnor i och kring i stort sett varenda naturreservat. Men nu slutar man med det. Det kostar för mycket och det är för svårt att räkna ut hur man ska kunna tömma soporna optimalt. Stort län, stora avstånd. Tunnorna blir fulla olika fort.

Jag undrar: Hur kommer det sig att man inte orkar bära hem den tomma förpackning, eller vad det nu rör sig om, som man burit ut i naturen. Den är ju dessutom lättare nu. Det är för mig helt ofattbart.

Men det är precis det, som Länsstyrelsen sätter sin förhoppning till. Må det lyckas.

Klart är att det kräver en viss intelligens av var och en. Lite intelligens.

En gäst vid ett naturreservat undrade var hon nu skulle göra av hundens bajspåse.
- Ska jag behöva ta hem den till stan?

Enda svaret på den frågan är: Och?

Skräpning, svenska folk! ... eh.. jag menar SKÄRPNING!


*****


Läs mer på Radio Norrbottens hemsida, och på Ekots.