Man tager

Ibland får man plötsligt för sig att "en bärkaka skulle väl vara gott till kaffet". Hade vi inte ett recept nå'nstans? Jo!

Då börjar vi:
5-8 dl blåbär. Jaha - ut och plocka.
Plicketi plock, plicketi plock.

Okej.
Två matskedar socker. Ja, det ska vi väl kunna ordna.
Och en deciliter vetemjöl kan vi också sikta (haha. fattar'u?) i skåpet.

Hacka ihop vetemjölet med mandeln ... Mandeln??! Det har vi ingen. Och en hel deciliter ska det vara. Kan man ta cashewnötter? Jo. Men de är ju salta. Skit samma - Vi provar. Lite sesamfrön får också vara med.

Alltså ... Hacka ihop vetemjölet med de grovt hackade cashewnötterna, sesamfröna och två deciliter socker plus en matsked vaniljsocker. Nej, nej, nej! Vaniljsocker! Det är ju slut. Det får bli kardemumma. Och 50 gram smör hade vi. Rör ihop det till en grynig massa.

Vispa ihop ett ägg och blanda i. Det blir en rätt lös deg.

Blanda potatismj... jäklar. Det har vi inte heller. Maizena eller arrowrot,då? Nix!
Vi tar idealmjöl. En hel matsked.

Alltså - Blanda idealmjöl, två matskedar socker och bären och häll dem i en lämplig form. Ta sedan den där smeten du gjorde tidigare med alla de där ingredienserna som inte fanns, men som vi improviserade och bred eller klicka över bären.

Kanske man kunde klicka på lite lönnsirap också. Det har vi ju. Men det står ju inte i receptet. Men det blir säkert gott. Vi ringlar på lite.

Grädda i ugn (ja, vad trodde du?) i tjugo minuter. Den ska vara tvåhundratjugofem grader varm. Tio gånger så varmt som det är ute.

Och sen då.... Vad står det i receptet.
"Ät kakan ljummen tillsammans med vaniljsås."

Äh - Vi tar turkisk youghurt.



*****