Hösten är inte dum

Vid frukosten i morse kom jag på mig själv med att sitta och stirra på den ångslinga, som så elegant sökte sig ut ur pipen på tekannan. Så skönt att äta sen frukost långsamt. Inte en tanke på resten av dagen.

Så här när hösten kommer kan man kosta på sig det. Inget gräs som ska klippas, inget ogräs rensas. Bärskörden bärgad, kajakerna vintrade. Det enda vi kom på att göra var att såga och klyva lite ved. I en timme. Sedan blev det som vanligt elvakaffe vid halvett-tiden.

Skön promenad i solskenet. Havet som en spegel. Det verkar förbereda sig för isläggning. Men fram till dess får vi behålla sångsvanarna. De är nästan de sista flyttarna. Ett sympatiskt drag, tycker jag. Och ännu mer omtyckta som de första återkommande vårfåglarna. Så fort något litet vattendrag visar en vak i mars, så finns de här igen.



Dagens slummer på soffan, fick ett abrupt slut för mig. En hackspett körde rakt in i rutan med en smäll, och jag insåg omedelbart vad som behövde göras. Fram med akutlådan. Som så många gånger förr. Hacke satt helt groggy på altanen och blinkade chockat mot mig. Men han beslöt sig för att piggna till, innan jag ens hade närmat mig. Skönt.

Min middagsjour. Inga vinkokta makaroner idag. Det blev grillad lax med rostad serrano, gräddkokta palsternacksspån och purjolök, karamelliserade kumqats och rostade solroskärnor. Rätten behöver lite justeringar för att bli riktig bra. Till nästa gång blir det succé.

Desserten stod Glenn Strömberg för.

Det var den lördan det.


*****