Repriser

Åren går. Det är det inget tvivel om. Men trots att livet innebär en massa kringelikrokar, så börjar man känna igen mönster. Saker och ting upprepas år efter år. Visserligen med lite variation, men ändå.

Nu har oktober dykt upp igen. Det är Dobidoo på fredagar, Körslaget och Idol, som sedan kommer att avlösas av På spåret, Stjärnor på is och Let's dance. Och sen blir det Melodifestivalen i all oändlighet till Ernst tar vid framåt sommaren... Så där håller det på, år efter år efter år.

Sedan har vi en annan naturlag. Nobelpristagarna. Där dyker fullständigt okända författare upp. Häpna fredspristagare korade av häpnadsväckande norrmän. (I år med extra allt, när det gäller häpnad. Jag fattar nada.)

Sedan har vi de vanliga helgerna, som dyker upp sisådär var sjunde dag. Idag har det varit söndag. Och naturligtvis har jag vaknat upp i stugan vid havet, som vanligt. Precis som förra, och förrförra, och förrförrförra (nej, förresten - då vaknade jag i en annan stuga. Hoppsan!)

Det är bara att inse att livet består av repriser i väldigt hög grad. Döm om min förvåning när jag tittade ut mot fjärden i morse och där fick se årets skrakdrev. Händer varje höst. Vet du inte vad ett skrakdrev är? Låt mig då berätta.

Varje höst drar de mänskliga hanarna (ibland är också en och annan hona tillåten) ut på älgjakt. I stora skaror svämmar de över skogarna i sitt dödliga uppsåt.

Så gör även Storskrakehanarna. I tusental samlas de för att idka fiskafänge. I morse var det alltså dags för årets begivenhet. På vår fjärd hade massor av storskrakar samlats för att skrämma fisk. Det är nämligen det som är meningen. Skrakarna simmar på rad och drevar ihop fisk, som de på givna signaler från herr skrakhövdingen plötsligt dyker efter och får sig ett skrovmål. Över det hela svävar även måsarna, för att snylta. Det är ett fascinerande skådespel. Tyvärr gick det av stapeln lite för långt ute på fjärden i år. Svårfotograferat, alltså. I litteraturen finns beskrivet att dessa fiskeorgier kan samla bortåt tiotusen skrakar. "Vårt" drev var ett par hundra meter långt. Inte tiotusen, men ett par tretusen kanske. Imponerande.

Och det här blev ett av de mest förvirrade inlägg jag skrivit.
Jag lovar att det inte ska gå i repris.

Klicka på bilden så ser du "svansen" på årets skrakdrev i Rånefjärden.

*****
Andra bloggar om: Repriser, Nobelpriset, Fredspriset, Fåglar, Natur, Norrbotten