Mat och sån't

fredag, februari 12, 2010

Epidemi

Det måste vara något som går. Inte svinflunsa, eller kräksjuka. Något annat.

Idag kom en kollega till jobbet och berättade engagerat om hur hon varit inbjuden till mitt hem. Jag bor i lägenhet, mitt i stan. Ett hus byggt enligt den standard som rådde på 80-talet. Högst ordinär standard alltså.

Nu hade hon i alla fall blivit inbjuden till min vinkällare, i lägenheten. Denna vinkällare var av det mer avancerade slaget, med teglade väggar, perfekt temperatur och massor, massor med dammiga flaskor. Jag plockade fram flaska efter flaska och höll en liten föreläsning. Vi smakade och njöt av de goda vinerna. Från en vägg fylld med utdragbara lådor plockade jag fram de allra mest utsökta ostar, och andra tilltugg naturligtvis passande till respektive vin....

Ja, min kollega hade drömt detta. Och mest förvånad var hon över att vi i en bostadsrätt hade en sådan fantastisk källare.

Också jag själv har haft ovanligt många rika drömmar på sistone. Det vet jag precis i det där ögonblicket då jag vaknar, men snabbt märker hur drömmen falnar. Så är det för det mesta. Bara den som gav mig fysiska men häromsistens (den där jag hoppar tresteg) kommer jag tydligt ihåg. Och den här rätt snabba ögonblicksbilden för någon vecka sedan.

Något slags virus är det som drabbat mig och min omgivning. Drömmarna står som spön i backen. Det är länge sedan drömfrekvensen var så hög, som den är nu.

Undrar vad det beror på. Upplever du något liknande? En drömvåg.


*****

Och här får du en bonusdröm:
Vad sägs om detta praktexempel från 2005? Mitt första bloggår.

Andra bloggar om:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera.