Om vinter, svett, parasoll, god mat och uselhet en lördag i mars.

Hur fantastisk är inte denna vinter. Vi har knappt haft en enda plusgrad på flera månader, vilket inte har hänt någon vinter de senaste femton åren. Jag lovar.

Denna lördag har bjudit minusgrader och sol. Vindstilla. Snörikt.

Vår plogare är tydligen sjukskriven fortfarande, för det verkar som han överlåtit snöröjningen åt brorsan. (Du vet, den där som fick mig sjuk, förra gången han varit i farten skulle ha gjort sitt jobb.) Nu hade han visserligen plogat, men oj så slarvigt. Vi tog oss inte fram till vår vanliga plats på uppfarten, förrän efter mitt idoga skottande och hackande av betonghårda snövallar idag på förmiddagen. Visst hade bilen kunnat stå därborta, lite osnyggt, men uppfarten såg ut som en nyplöjd, vit åker och gick knappt att gå på ens.

Svettigt jobb blev det, i det vackra vädret. Justerad sambo, gjorde ju också att någon hjälp därifrån inte kunde påräknas.

Nåja - dagen förflöt därefter i lugn. En längre pluggstund var behövlig. En promenad efter skogsvägen, då jag hittade en stor parasoll slängd på sidan av vägen. Foten kunde jag inte få upp, men jag lyckades slita upp själva parasollställningen. Vilken intelligensbefriad människa som slängt den där kan man ju undra. Den verkade vid en första besiktning fullt användbar. Jag ska nog kolla in den lite bättre.

Middagsledig. Bara koppla av. Drink och middag. Ugnsstekt fjällröding med Kalixlöjrom (numera på väg att namnskyddas av EU) och dillsås. Mandelpotatis. Vinet hette Omaka, men passade utmärkt till. Fin smak av grönska och krusbär. Lite pärlande. En klar ny favorit.


Fanns det någon spänning i Melodifestivalen, så försvann den helt efter första delfinalerna. De absolut uruslaste bidragen gick vidare. (Min favorit var Pauline.)







*****