En gammal bekant.

Jag sitter i solen på altanen och äter min Norrskensfil, med nytinade blåbär och müsli, när jag anar en liten, liten rörelse i ögonvrån.

- Åh,tänker jag. Det är väl en morgonyr humla, förstås.

Men det är något som inte riktigt stämmer. Och när jag tar nästa filsked, fladdrar det till igen.

Grönsnabbvingen har vaknat. Den lilla bruna vårfjärilen. Bruna??? Jo, på ovansidan, som är djupt kaffebrun. Men när den sätter sig blir den plötsligt smaragdgrön i solskenet. Men strumpbyxorna är svartvitrandiga. Liksom känselspröten ovanför det där pigga ögat.

Fin va?



*****

Bilden är inte perfekt. Men den fick duga.